Mmm!! Marabou!
Mumsar på gårdagens rester. Lite godis och lite choklad =0) och jag undrar hur jag kan ha gått upp 20 kilo hehe.
MosterMonica var här för ett tag sen och fikade, väldigt trevligt var det. Jag träffar inte henne så mycket tyvärr...även om man vill det så har man så mycket runt om en just nu så det blir inte av att man kommer iväg. Hade velat åka och hälsa på fler men på nåt sätt så blir det inte av.
Jag fick en jättefin blomma av henne iallafall som nu står i köket, det tog ungefär 10 minuter innan Gizmo var där och tog en tugga (är det konstigt att man bara har plastblommor). Hoppas bara inte att den är giftig.
Han var förresten ute innan och lekte i snön *ler*. Jag väntade på att Monica skulle komma så stod han uppe på balkongen och pep lite på mig (jag stod nere på gården) och då tänkte jag att va fan!! han kan väl få komma ut o titta lite medan jag väntar. Så jag gick upp och hämtade honom....hehe så kul för han vet ju om att han inte får lov att springa ut i trappen och när jag stod där med dörren öppen och kallade på honom så såg man verkligen hur hans lilla hjärna arbetade för fullt:
"får jag eller får jag inte gå ut i trappen hmm!!!"
När han efter ett tag vågade sig ut i trappen så slank han snabbt ner till dörren och där satt han o pep tills jag kom ner...jag är ju inte riktigt lika snabb som han hehe.
Sen var han ute och det var riktigt roligt att se. Han var först lite tveksam men sen så var det full fart på honom. Han är så rolig för han vill bådespringa iväg o leka men samtidigt så måste han hålla koll på var jag är. Så han springer iväg och sen kommer han som en skållad råtta tillbax o kollar så jag fortfarande är kvar.
Funderar faktiskt på att ta med Turbo ut idag oxå, tillsammans med Gizmo såklart...själv tror jag inte att han vågar *ler*.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Gick in i vecka 38 i tisdes. Alltså nu börjar det verkligen att närma sig *ler* och är jag nervös...nej inte ett dugg. Men jag vet inte om det är något bra!! för lite nervös borde jag ju vara...eller??
Jag har inte haft några direkta sammandragningar så jag börjar tro att detta kommer dra ut på tiden. Dom säger ju att det är vecka 40 så man ska få + - 2 veckor...så med andra ord så kan jag ju få redan nästa vecka. Fast det tror jag knappast, men jag ska ändå lägga ner BB väskan i bilen imorgon....lika bra at ha den där eftersom vi är iväg rätt så ofta.
Jag är lite kluven fortfarande när de gäller förlossningen, Jag vill att bebisen kommer snart för viktors skull...han längtar verkligen!! mn samtidigt så tycker jag att det är så mysigt att han den lille krabaten i magen och jag uppskattar det lugn o ro som vi har här hemma. Jag vet ju att det inte kommer vara så mycket lugn o ro här sen hehe.
Det ska bli kul att se hur Viktor kommer göra med alla sina fritidsaktiviteter (fotboll och innebandy) sen när den lille kommer. Vissa har sagt att han kommer vara så uppsluppen med bebisen atthan inte kommer vilja göra nåt annat mendan andra säger att man behöver nåt vid sidan om. Jag kommer ju att vilja börja träna sen på fristis&svettis men det blir ju ändå när man själv känner att man har tid o lust. Viktor har träning tisdagar och Torsdagar + Matcher på helgerna sen till sommaren + Innebandy på söndagar, det känns som att det blir lite väl mycket, jag kommer ju att behöva hjälp här hemma oxå men samtidigt vill jag inte vara den som förbjuder han att göra grejer....nä! jag hoppas väl att det kommer naturligt för honom sen och att han förstår att den lille tar faktiskt rätt mycket tid och plats även om man inte tror det.
Vi ska försöka leva som vanligt och inte leva efter ett schema helt enkelt....i den mån det går så klart!!
Allt är så nytt för båda två och man kan egentligen inte säga vad som är rätt eller fel förrän man står där.
Allt jag vet är att jag älskar Viktor över allt annat och att v kommer fixa detta...INTE utan motgångar men tllsammans är vi så pass starka och vi älskar varandra så mycket att inget kan skilja oss åt.
Att vi skulle bli föräldrar och vara där vi är idag trodde nog ingen för 5 år sen hehe. Vi skrattade igår när vi pratade om tiden för 4,5 år sen. Ann-Britt hade sagt till VIktor när han sa att han och jag träffades:
" vad ska hon med dig till"
haha!!! lille Viktor, en liten pojkvasker!!!
kramkram///bella
MosterMonica var här för ett tag sen och fikade, väldigt trevligt var det. Jag träffar inte henne så mycket tyvärr...även om man vill det så har man så mycket runt om en just nu så det blir inte av att man kommer iväg. Hade velat åka och hälsa på fler men på nåt sätt så blir det inte av.
Jag fick en jättefin blomma av henne iallafall som nu står i köket, det tog ungefär 10 minuter innan Gizmo var där och tog en tugga (är det konstigt att man bara har plastblommor). Hoppas bara inte att den är giftig.
Han var förresten ute innan och lekte i snön *ler*. Jag väntade på att Monica skulle komma så stod han uppe på balkongen och pep lite på mig (jag stod nere på gården) och då tänkte jag att va fan!! han kan väl få komma ut o titta lite medan jag väntar. Så jag gick upp och hämtade honom....hehe så kul för han vet ju om att han inte får lov att springa ut i trappen och när jag stod där med dörren öppen och kallade på honom så såg man verkligen hur hans lilla hjärna arbetade för fullt:
"får jag eller får jag inte gå ut i trappen hmm!!!"
När han efter ett tag vågade sig ut i trappen så slank han snabbt ner till dörren och där satt han o pep tills jag kom ner...jag är ju inte riktigt lika snabb som han hehe.
Sen var han ute och det var riktigt roligt att se. Han var först lite tveksam men sen så var det full fart på honom. Han är så rolig för han vill bådespringa iväg o leka men samtidigt så måste han hålla koll på var jag är. Så han springer iväg och sen kommer han som en skållad råtta tillbax o kollar så jag fortfarande är kvar.
Funderar faktiskt på att ta med Turbo ut idag oxå, tillsammans med Gizmo såklart...själv tror jag inte att han vågar *ler*.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Gick in i vecka 38 i tisdes. Alltså nu börjar det verkligen att närma sig *ler* och är jag nervös...nej inte ett dugg. Men jag vet inte om det är något bra!! för lite nervös borde jag ju vara...eller??
Jag har inte haft några direkta sammandragningar så jag börjar tro att detta kommer dra ut på tiden. Dom säger ju att det är vecka 40 så man ska få + - 2 veckor...så med andra ord så kan jag ju få redan nästa vecka. Fast det tror jag knappast, men jag ska ändå lägga ner BB väskan i bilen imorgon....lika bra at ha den där eftersom vi är iväg rätt så ofta.
Jag är lite kluven fortfarande när de gäller förlossningen, Jag vill att bebisen kommer snart för viktors skull...han längtar verkligen!! mn samtidigt så tycker jag att det är så mysigt att han den lille krabaten i magen och jag uppskattar det lugn o ro som vi har här hemma. Jag vet ju att det inte kommer vara så mycket lugn o ro här sen hehe.
Det ska bli kul att se hur Viktor kommer göra med alla sina fritidsaktiviteter (fotboll och innebandy) sen när den lille kommer. Vissa har sagt att han kommer vara så uppsluppen med bebisen atthan inte kommer vilja göra nåt annat mendan andra säger att man behöver nåt vid sidan om. Jag kommer ju att vilja börja träna sen på fristis&svettis men det blir ju ändå när man själv känner att man har tid o lust. Viktor har träning tisdagar och Torsdagar + Matcher på helgerna sen till sommaren + Innebandy på söndagar, det känns som att det blir lite väl mycket, jag kommer ju att behöva hjälp här hemma oxå men samtidigt vill jag inte vara den som förbjuder han att göra grejer....nä! jag hoppas väl att det kommer naturligt för honom sen och att han förstår att den lille tar faktiskt rätt mycket tid och plats även om man inte tror det.
Vi ska försöka leva som vanligt och inte leva efter ett schema helt enkelt....i den mån det går så klart!!
Allt är så nytt för båda två och man kan egentligen inte säga vad som är rätt eller fel förrän man står där.
Allt jag vet är att jag älskar Viktor över allt annat och att v kommer fixa detta...INTE utan motgångar men tllsammans är vi så pass starka och vi älskar varandra så mycket att inget kan skilja oss åt.
Att vi skulle bli föräldrar och vara där vi är idag trodde nog ingen för 5 år sen hehe. Vi skrattade igår när vi pratade om tiden för 4,5 år sen. Ann-Britt hade sagt till VIktor när han sa att han och jag träffades:
" vad ska hon med dig till"
haha!!! lille Viktor, en liten pojkvasker!!!
kramkram///bella
Kommentarer
Trackback
