Dom säger att kunskap är makt.....

Jag är inte så säker på det. Ju mer man läser och lär sig om just cancer, desto mer osäker blir man på vad som är rätt och fel. Jag skrev ju innan att jag var osäker när det gällde cellgifter eftersom det på sätt och vis förstör kroppen. Hade jag inte börjat läsa och lära mig om detta sp hade jag aldrig haft denna olustiga känslan i kroppen. Jag vill egentligen inte ta dessa medicinerna och man läser om andra som har övervunnit cancer utan dess hjälp. MEN jag har inte den lyxen att kunna chansa och avstå behandlingen. Jag måste tänka på barnen och på min familj. Hur hade jag känt om någon i min familj hade blivit sjuk och sedan försökt att fixa det på egen hand....och avlidit på grund av det. Jag antar att jag kommer få leva med denna känslan helt enkelt. Läkaren sa till mig att det inte kommer finnas några spår av cellgifterna eller strålningen i min kropp när detta är över. Jag vet inte riktigt om jag tror på det. Även om det inte finns några spår av det så kommer känslan aldrig att försvinna, känslan av att jag har skadat min kropp medvetet. För vissa låter detta helt absurt, jag vet!! Men jag har verkligen kämpat för att vända mitt liv och leva så bra och hälsosamt jag bara kan. För mig OCH för mina barn. Nu är det precis som att allt det raseras. Jag kommer fortfarande att äta vegetariskt och kanske till och med lite mer veganskt. Jag kommer fortfarande att göra juice. Men det kommer ändå inte kännas bra, aldrig helt bra. När nåt sånt här händer så frågar du dig själv, hur kunde jag vara så dum. Hur kunde jag ta allt för givet. På detta viset är detta en välsignelse. Jag ser saker mycket klarare nu. Jag är inte lika velig när det gäller vad jag är villig att göra för att må bra. Jag utesluter vissa saker från mitt liv nu som kanske känns jobbigt men som jag vet att jag måste göra. Man kan inte alltid få allt man vill ha. Nån gång måste man vakna upp och inse att jag lever här och nu. Jag kan inte leva i en bubbla där allt går min väg. Vet ni vad jag önskar mest av allt. Jag önskar att alla människor kunde se världen från mitt perspektiv just nu. Att alla kunde se det viktiga i livet utan att behöva drabbas av nåt sånt här. Att alla kunde se vilken gåva vi verkligen har fått, ditt liv. Vi tar allt för givet, vi gör verkligen det....till det inte är lika självklart längre. Jag är i princip botad....från cancer!! Men jag kommer aldrig bli botad från den känsla som för alltid kommer gnaga i mig, när är det min tur? Men jag kommer leva mitt liv så bra som bara jag kan, det är ett löfte!!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Bella min vän! Tänker så mycket på dig och vad du går igenom. Allt kommer att bli bra. Stor kram från Jenny

2015-04-08 @ 20:47:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0