Turkiet

Jag är på plats nu.
Solen värmer underbart på min hud.
Allt smakar så gott.
Människorna är trevliga.
Men ännu kan jag inte slappna av riktigt.
Min hjärna arbetar för fullt fortfarande.
Jag kan inte riktigt släppa det som varit och bara vara i nuet.
Imorgon kanske det blir bättre, mer lugn!! 
 
Jag har öppnat boken som jag läser ett antal ggr men stängt den efter ett tag. Jag har insett att jag inte "läser" utan bara tittar på bokstäverna. 
Trodde inte att det skulle vara så här svårt att "bara vara". 
 
Just nu sitter jag på balkongen och väntar på att klockan ska bli 18.30 så jag kan gå upp och äta middag. 
Maten är riktigt fin här, massor att välja på.
 
Resan hit va väldigt ångestfylld men jag fixade det med.
När vi va uppe i luften så hamnade vi i ordentlig turbulens...jag har flugit ett par ggr men aldrig upplevt den här typen av turbulens. 
Jag började rabbla nåt osammanhängande och kom på mig själv med att prata med "han där uppe". 
Vet ej om han lysanade men turbulensen slutade iallafall. 
Hur kommer det sig att när man utsätts för nåt hemskt så är det Gud man vänder sig till? 
Jag är inte speciellt religös av mig men ändå så är det han jag ber om hjälp när det krisar.
Det är en trygghet...för mig iallafall. Jag blir lugn på nåt sätt när jag ber eller pratar med honom.
Jag avundas dom som har en djup och stark tro. 
Dessa människorna kan hitta ett lugn som andra inte ens kan föreställa sig. 
Varför är jag inte mer religös då undrar ni?
Jag finner mitt lugn i ett antal olika saker...inte uteslutande religion.
Vetskapen att jag är en bra medmänniska.
Vetskapen att jag är en bra förälder.
Vetskapen att jag tar hand om min kropp.
Detta är en del av dom sakerna som gör att jag finner ro och lugn. 
Jag hade mer än gärna velat fördjupa mig i både buddhism och islam och kristendom m.m men just nu så har jag inte den orken. 
Men jag är övertygad om att jag kommer göra det inom en snar framtid. 
Jag tror att allt hänger ihop förstår ni. 
Våra liv är som ett enda stort pussel.
Någonstans på vägen så börjar vi se vad detta pusslet ska föreställa....det är då vi med övertygelse färdigställer det.
 
Carpe diem

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0