Ensamhet

Varför är det ordet så skrämmande? 
Vad är det som ger det ordet sån makt?
Varför är dom flesta så rädda för ensamheten?
Varför välkomnar andra den med öppna armar?
 
Vissa människor lever hellre ett liv med någon som dom inte älskar, endast för att slippa vara ensamma.
Är detta okej? 
Svaret är nej!! Det är inte rättvist mot dig eller mot den som du för bakom ljuset.
Det kommer en dag i allas liv när dom inser att dom måste sluta ljuga för sig själv.
Lögnen har blivit så vacker och så trygg att du nästan inte kan skilja den från sanningen.
Men hur vacker den än är...så är den fortfarande en lögn.
Fråga dig själv om du inte förtjänar att få vara lycklig! 
Varför vill du beröva dig själv den underbara känslan, varför??
Straffar du sig själv? Och isåfall när har du avtjänat ditt straff? 
Människor är flockdjur, det är bevisat!! Men vad är priset vi betalar för att få vara medlemmar i denna "flocken"?
Heter priset VÄRDIGHET?
Heter det STOLTHET?
Priset är aldrig värt detta, om du frågar mig iallafall.
Jag vill inte vara ensam, verkligen inte....men jag tänker inte sänka mina krav.
Jag vill ha någon i mitt liv som motsvarar alla mina förväntningar.
Jag vill oxå vara med någon som gör MIG till en bättre människa. 
Ensamheten är skrämmande för att vi tror att den är så definitiv.
Ensamheten är hotfull för att vi inser att det är när vi är ensamma som vi verkligen lär känna oss själva.
Många är nog rädda för att lära känna just den där personen.
Vad händer när vi inte längre har någon som svarar på våra frågor? 
Vad händer när det är personen i speglen som måste ge dig svaren?
Då vet du med säkerhet att det är en sanning som kommer förbi dina läppar.
Jag är inte rädd!!
Jag kommer kavla upp armarna och spotta i nävarna....jag möter ensamheten....och jag gör det med ett leende på läpparna.
För jag vet.....att den här kampen kommer jag gå vinnande ur.
Jag hade alldeles för många underbara, vackra, genuina, älskvärda personer i mitt liv för att ens tänka tanken på ett nederlag.
Det är tack vare dom som jag är den starka personen som jag faktiskt är idag.
 
Så i mitt liv är det inte ensamheten som är det definitiva, det är mina vänner och min familj.
 
Tack för att ni finns ❤️
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0