Kasta bollen så fångar jag.

Samtalet ägde rmin för ungefär 1 timme sedan.
Jag stod ganska handfallen efteråt.
Vet inte vad jag ska säga egentligen.
Gick det som jag förväntat?
Nej det kan jag inte säga.
Lisbet bollade effektivt och snabbt över bollen till min läkare som det proffs hon är.
Det är ju upp till min läkare hur länge han vill sjukskriva mig.
Jag förklarade för henne vad Martin hade sagt, att det va försäkringskassan som ville ha en rehabiliteringsplan och det va därför han va tvungen att skriva in det i läkarintyget.
Hon verkade oförstående till detta påståendet.
Så arbetare faktiskt inte dom på försäkringskassan menade hon.
"Så det du vill säga är alltså att jag måste prata med Martin igen om detta?"
"Ja det är korrekt." Svarar hon vänligt.
"Då kan jag säga till honom då att jag har pratat med dig och att du inte har några invändningar mot att jag är sjukskriven ett tag till!"
"Nej alltså det är ju inte så jag menade."
Lisbet börjar bli lite obekväm.
"Men du sa ju precis att jag skulle ta detta med Martin. Du sa ju precis att ni inte hade några problem med en lite längre sjukskrivning."
Lisbet är tyst.
Hon harklar sig och fortätter:
"Det är ju helt och hållet upp till din läkare hur länge han vill sjukskriva dig, det har inte vi med  att göra. Allt jag kan råda dig att göra är att prata med honom."
"Så du menar alltså att jag INTE kan hänvisa till er när jag pratar med honom."
"Precis" Lisbet låter nöjd.
 
Jag förklarar för Lisbet att jag inte vill hamna i en situation där jag ska försvara det faktum att jag inte är redo att gå tillbaka till jobb.
Hon förstår.
Jag förklarar även att jag inte vill börja arbeta direkt utan hellre vill börja med arbetsträning.
Då måste hon koppla mig vidare till någon annan  som har hand om det.
Jag blir trött.
Men även om jag är uthållig så kan jag aldrig hålla jämna steg med en mästare.
Lisbet arbetar med detta dagligen.
Hennes jobb är att trötta ut motståndaren tills bollen är i mål.
 
Det är ganska lustigt faktiskt.
Djävulen har tagit semester ett tag. 
Nu har en ny motståndare tagit på sig handskarna.
Vad händer om djävulen beslutar sig för att avsluta sin lilla semester, han vill tillbaka in i matchen.
Vad gör jag då?? 
Allt jag vet är att jag ska ta på mig handskarna, knyta skorna.
Mathen är inte över förrän jag säger att den är det.
 
Jag skrattar för mig själv.
Jag har kämpat mot cancer.
Försäkringskassan är väl ingenting då.
Men cancer har ingen röst.
Cancer är en tyst fiende.
Försäkringskassan är en röst i andra sidan av luren.
Dom är ett brev på posten.
Men dom är minst lika dödliga som den tysta fienden.
Jag spottar i nävarna och kavlar upp armarna....jag är redo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0