Tystnad

Idag är det dags för besök hos kuratorn.
Hur känns det då? 
Fortfarande känner jag att jag har en mur framför mig, jag hoppas att kuratorn och jag ska plocka ner den sten för sten.
Jag har lovat mig själv att vara öppen och jag ska verkligen försöka att vara det.
Det är för min egen skull jag är där ju.
 
Viktor ringde igårkväll och gav mig glada nyheter. Han skulle hjälpa Peter med en sak så han undrade om jag kunde ha barnen...det tackade jag glädjeligen ja till. 
Ju mer tid jag får med dom är jag tacksam för.
Snart ska jag ju förhoppningsvis tillbaka till jobb och då kommer jag få betydligt mindre tid med dom. Det kommer vara en jobbig tid men samtidigt är det så det måste vara. 
Jag ska njuta av tiden så länge som möjligt.
 
Nu ska jag fortsätta dricka mitt kaffe och titta på nyheterna. 
Det är hemsk vad som händer runt om i världen men jag är glad att vi slår tillbaka...hoppas det är över snart och vi kan se tillbaka på det som en hemsk mardröm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0