Girighet eller en självklarhet

Sitter på bussen med två papper i mitt knä.
En röst viskar i mitt huvud "giriga du".
Jag slår bort tankarna och gör ett nytt försök att fylla i, att räkna ut.
Hur mycket är min sjukdom värd?
Hur mycket pengar ska jag kunna klämma ur denna upplevelsen.
Vad är prislappen på ordet Cancer?
 
 
Vad är rätt och vad är fel? 
 
När du får en cancerdiagnos så finns det en del ersättningar som du har rätt till.
Men när du är i en sådan absurd situation så är det sista du vill tänka på PENGAR.
För mig har det känts som att om jag tar emot pengarna, om jag välkomnar dom....då har jag sålt mig.
Det finns inget med den här sjukdomen som är okej, inga pengar i världen kan ta bort den smärtan som jag har kännt. 
Inga försäkringar kan sudda ut mina ärr.
Min ångest!!
Varför ska det då vara så svårt att välkomna några 1:OR och 0:OR på mitt konto.
Det känns som att jag har gjort upp en pakt med djävulen.
Att jag har satt ett pris på min smärta.
 
Så nu sitter jag med papper som ska ge mig ytterligare en summa.
Behöver jag detta? 
Ja det är klart att jag behöver pengarna! 
Att vara långtidssjukskriven gör att alla sparande sinar. 
Alla pengar som du får från försäkringar äts upp.
Men det tar inte bort känslan av girighet när jag sitter och fyller i pappret.
 
I slutändan så finns det inget rätt eller fel. Det finns bara DU och DINA tankar.
I nuläget har jag ännu inte träffat på någon som sagt: " cancer, grattis vad ska du göra med pengarna".
För det är precis vad det är: Cancerpengar!!
Smutsiga pengar som jag önskar aldrig hade kommit in på mitt konto.
Jag vill ta kontraktet som djävulen skrivit och riva det i tusen bitar.
Jag vill höja ett varnande finger och säga: 
Jag behöver inte dina pengar, mig kan du inte köpa.
Men sanningen är en annan.
Jag ser hur han flinande håller fram pappret och lockar med pennan.
Okej då, du vinner!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0