bellabuss

Idag är det en jobbig dag. Det gör ont hela tiden och tröttheten kommer över mig som en lavin. 

Jag känner att jag är i dimman, jag vill fungera men gör det inte.

En rodnad sprider sig från bröstet och upp MIT axeln. 

Det är ömt.

Varje vidrörning är ett hot.

Vibrationerna från bussen är emellanåt olidliga, tröttheten vinner över smärtan och jag somnar.

I drömmen kan jag vara fri, där har jag inte ont.

I drömmen har jag inte cancer, där är alla lyckliga.

I drömmen orkar jag allt jag tar mig till.

I drömmen finns ingen strålning, inga cellgifter.

Men drömmen tar alltid slut...och besvikelsen kommer som ett brev på posten.

 

Läkaren ringde igår och meddelade mig att jag hade en envis urinvägsinfektion.

Hon ville att jag skulle gå på en starkare typ av penicillin. 

"2 st morgon och kväll" apotekaren ler mot mig när hon räcker över asken med tabletter.

Jag blir plötsligt så irriterad, varför i helvete ler hon?? Det är väl inget att le för!! Jag blir förvånad över min egen reaktion...känslostormar är vanligare nu än innan.

Jag tar emot asken och går därifrån. Tar direkt två tabletter medan jag promenerar.

Damen bredvid mig tittar med stora ögon, ögon som säger "kan du inte sköta dina pilleraffärer nån annanstans".

Jag skrattar inombords.

Det är så dom ser mig, som en pillerknaprare!!

 

Eftet en stund så känner jag illamåendet komma. 

Jag läser vad det är för tabletter läkaren har skrivit ut.

En vanlig biverkning Är illamående, kräkningar och diarré.

Jag beslutar snabbt att helt enkelt skita i dom tabletterna. 

Jag tänker verkligen inte må ännu sämre än vad jag gör nu.

Så det blir tranbärsjuice för hela slanten istället.

 

En ny dag imorgon ☀️

Förhoppningvis bättre än idag.