bellabuss

Ljudet av deras lätta andetag fångar mig.

Jag lyssnar och försvinner in i en annan värld.

En värld där jag aldrig behöver vara ifrån dom.

En värld där sorg och ilska inte existerar.

En värld där familjen går före allt annat och värderas högre än alla pengar på denna jord.

Sakta men säkert återvänder jag till nuet.

Jag tänker på min lilla utopi och ler inombords.

Jag ler för jag vet att det inte är en omöjlighet.

Det finns hopp.

Jag ler för jag vet att jag bara behöver blunda och sen är jag där igen.

Idag har varit en sällsynt bra underbar dag.

Jag spenderade den med dom bästa vännerna och helt plötsligt va alla mina bekymmer borta.

Allt som existerade va skratt och glädje.

Dom dagarna är sällsynta nu för tiden.

Vi åkte karuseller och barnen tjöt av skratt.

Jag dog nästan när jag mot bättre vetande gick upp med Lava i en av de större karusellerna.

Lava fick inte åka själv och Nova va för kort.

Allt snurrade och jag kände mig helt plötsligt så gammal hehe.

Som en gammal tant som inte vågar nåt längre.

Efteråt kom värsta huvudvärken...men det va värt det alla gånger om.

Att få uppleva det med Lava, höra hennes skratt och se hennes glittrande ögon....gjorde det värt den huvudvärken.

 Efter Tivolit så åkte vi hem en liten stund.

Jag vilade i soffan medan barnen lekte.

Sen åkte vi hem till Fia och Christian och grillade.

Barnen lekte ute i trädgården nästan hela tiden.

Det va roligt att se dom leka...inte bara sitta med huvudet i en padda eller framför tvn.

Nu ska jag strax läggs mig.

Lava ska på kalas imorgon kl 10 så vi får komma iväg i tid.

Höll på och glömma det oxå.

Jag hatar verkligen det faktum att jag inte kommer ihåg nåt nu för tiden.

Jag måste verkligen skriva ner allt, precis allt.

Om jag inte gör det så kommer jag inte ihåg nåt.

Även om jag skriver ner det så har det hänt att jag missat det ändå.

Jag är så disträ nu för tiden.

Det blir förhoppningsvis bättre med tiden.

Att jag glömmer saker som jag ska göra är en sak, men när jag glömmer saker som barnen ska göra...då gör det ont i mig.

Att barnen missar lekträffar eller kalas m.m på grund av mig och mitt dåliga minne....det är inte okej.

Jag hoppas att dom inte klandrar mig sen när dom blir större.

"Mamma, varför gick vi bara på 1 kalas förra året?"

"Eh!! Jag glömde det älskling. Förlåt!"

Usch nej va hemskt!!

Så får det inte bli.

Nu är mina ögon trötta....så jag säger godnatt.

Tack Fia och Christian för en underbar dag ❤️

Kram kram