God natt
Nöjd!!
Jag är väldigt nöjd.
Dagen gick som förväntat...eller nej den blev bättre.
Allt kändes så bra....allt från dom energiska fackrepresentanterna till lärarna.
Det är svårt att hitta rätt ord...men det kändes rätt helt enkelt.
Det va väldigt mycket information på en och samma gång men jag tror att jag sög in det mesta.
När jag kom hem gick jag igenom materielet som vi fick.
Jag bläddrade igenom några böcker.
Fixade mecenat ansökan.
Prickade helt enkelt av sakerna från min "att göra" lista.
Jag är så glad över känslorna som bubblar i min kropp.
Dom är positiva.
Dom är motiverade.
Dom är JAG...eller mitt nya JAG iallafall.
Imorgon ska jag in till sjukhuset för min spruta.
Det lär vara vemodigt....det känner jag redan nu.
Dr är svårt ni vet....artens stunden känna sig oövervinnerlig...till att nästa vara lika svag och liten som förut.
För det är så det känns varenda gång jag kliver över tröskeln till sjukhuset.
Det är min verklighet i just den stunden.
Jag blir påmind om mitt förflutna på ett ganska brutalt sätt.
Dofterna.
Byggnaden.
Människorna.
Till och med det tråkiga jäkla kaffet i maskinen.
Allt påminner mig om sjukdomen.
Jag vill inte tänka på det, vill vara kvar i min eufori....men samtidigt så brottas jag med verkligheten.
Jag vill inte låtsas att det aldrig har hänt...för det har det.
Det har format mig till den jag är i denna stund.
Jag erkänner sjukdomen...men det är oxå allt.
Den ska inte få ta mer av min livsglädje.
Den har tagit tillräckligt redan.
Jag erkänner känslorna som kommer när jag går in på sjukhuset...men jag släpper oxå som samma stund som jag går därifrån.
Det kunde jag inte göra innan.
Då höll jag krampaktigt fast i det som jag trodde va min identitet.
Då va jag min sjukdom.
Men inte nu mer.....nu är jag så mycket mer.
Du din djävul....du hängde med mig under en lång tid.
Du viskade ständigt i mitt öra.
Påminde mig om att du va här.
Nu har jag tagit bort dig ett finger i taget.
Nu släpper jag dig.
Du är bara ett minne blott.
Dina blottade tänder utgör inte längre ett hot.
Dina röda ögon skrämmer mig inte mer.
Din röst blir svagare för var dag som går.
Nu är min röst stark.
Nu är det JAG som säger till DIG....gå!!!
Försvinn!!!
Och för första gången på en väldigt lång tid....så lyssnar du.
Jag har dansat färdigt i ringen.
Jag vill inte slåss mer.
Matchen är över.
Jag tar av mig handskarna.
Dansa du vidare om du vill...men nu går jag iallafall.
I mina ögon är jag vinnaren och du är den eviga förloraren.
