Spruta, ångest och solsken
Hjärtat bultar så hårt i bröstet.
Jag tvekar innan jag tar steget in i snurran.
Vet inte varför jag reagerar så starkt den här gången....jag har gjort detta ett antal gånger förut.
Blicken dras mot dörren med skylten "onkologiska mottagningen" men jag fortsätter rakt fram.
Först ska jag in på Apoteket och hämta sprutan.
Nummerlappen visar 76 och skylten i taket visar 71.
Jag hinner tänka: "Hoppas att dom inte har sprutan inne, att den är slut."
Jag tycks glömma bort för ett ögonblick att det faktiskt är jag som har sista ordet när det kommer till min behandling.
Det är ingen som tvingar mig....bara jag själv.
Jag ler åt min plötsliga tanke och sätter mig ner.
Snart har skylten mitt nummer och jag hämtar ut sprutan.
Fingrarna känner vant på förpackningen.
Dom har haft känt på den här innan....allt för många gånger om du frågar mig.
Det för ont i magen och ångesten tar vid.
Jag vill inte vara här.
Var som helst men inte här.
Mitt i ångesten så hör jag mitt namn ropas upp.
Jag vänder mig om och möts av Annika, min sjuksköterska.
Hennes lugna uppsyn och vänliga leende avväpnar mig totalt.
Ett lugn sprider sig.
"Hur är det med dig Isabelle?"
En enkel fråga med så många invecklade svar.
"Nu är det bra, nu är det okej"
En känsla av tacksamhet gentemot henne kommer över mig....hon är en trygg punkt i all den här kaosen.
Hon ger mig sprutan och allt går bra.
Jag tackar för mig och går därifrån, nästan springer faktiskt.
Luften är frisk när jag kommer ut...solen skiner för fullt.
Det är över för denna gången.
Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis somna. Inatt blev det ingen sömn så jag tog motvilligt en sömntablett nu.
Känner att jag måste sova ut inatt. Imorgon ska jag försöka klara mig utan den.
Natti natti 💤😴
Fikon från Linns trädgård.
Soja latte och en chiapudding på Väla idag....mums!!
Lite egentid har man alltid tid med hehe.
