bellabuss

Regnet smattrar mot taket i uterummet.
Altandörren är lite på glänt så ljudet av regnet överröstar allt annat.
Jag är trött och värmen under täcket gör mig svår att övertala.
Jag borde stänga dörren.
Borde stänga ute oljudet.
Men nåt får mig att låta bli.

Efter en stund kan inte värmen under täcket motivera passiviteten.
Jag reser mig upp och känner kylan på golvet.
För en stund så tvekar jag....men sätter sedan ner fötterna igen.

Altandörren stängs och ljudet avtar.
Det blir tyst....lite för tyst.
Sådär obehagligt tyst.
Tystnaden gör att jag hör nåt.
Sinnena skärps helt plötsligt.
Jag känner mig iakttagen.

Ett ljus fladdrar till och min blick dras till soffan.
Där är inget....men jag kan inte släppa blicken.
Plötsligt slocknar ett av ljusen på bordet.
Konstigt tänker jag....jag tände dom precis.

Här står jag och tittar på några kuddar medan regnet fortfarande smattrar utanför.
Småleende skakar jag på huvudet och går Mot soffan.

Jag känner en hand på min axel.
Den är inte varm.
Den är kall.
Tyngden går inte att ta miste på.
Jag stannar till men bara för en sekund och sedan sätter jag mig ner i soffan.

Vad va det?
Vem va det?
Varför känner jag inte obehag?

Jag ifrågasätter mig själv....hände detta precis?
Vem är det som försöker säga mig nåt?

Vissa saker går bara inte att förklara.
Men även om dom inte går att förklara så är dom precis lika verkliga.
Kanske inte för dig....men för mig.

Ljudet av regnet mot taket är verkligt...men jag kan inte se det...kan inte ta på det.

Det är lugnt här hemma.
Ljusen är tända och tv:n visar någon gammal film.
Jag har en känsla av lugn just nu.
För en gångs skull kan jag ge mina tankar lite tid.
För där är många att sortera ut.
Många frågetecken för tillfället.

Kommer jag att klara detta?
Gör jag rätt val?
Skulle jag väntat...gett det tid?

Valet va mig själv och min lycka...eller någon annans lycka?
Jag valde min egen.

Kanske va det rätt....eller så va det helt fel.
Det får tiden utvisa.

Nu säger jag god natt!!

Här är lite bilder från mitt senaste besök hos Linn & Kewin.

Naturen ger oss alla tecken vi behöver.
Vi måste bara öppna våra ögon och se dem.