Livet vs Döden

Hjärtat bultar hårt i bröstet.
Klumpen tar upp all plats i min hals.
Jag vill gråta och samtidigt skatta.

Jag gick in på Netflix nu för ett tag sen och skulle se om där fanns nån bra dokumentär.
Framför mig ser jag ett ansikte, ett rakat huvud.
Min uppmärksamhet drar direkt dit.
Det är en berättelse om en kvinna som hade haft bröstcancer.
Hon hade nu fått tillbaka den i levern.
Hon kämpar och kämpar.

Nu undrar ni nog: "varför plågar du dig med såna här saker?"
Ni tänker: "varför utsätter du dig för den ångesten som kommer så självklart."

I den här dokumentären så är det inte bara lidande och död som visas.
Det är så mycket mer.
Kvinnan gjorde inte den hör dokumentärer för att folk skulle tycka synd om henne, hon vill göra sin röst hörd.

Ta vara på nuet min älskade.
Framtiden är så långt bort.
Gårdagen är redan borta.

Det är nu vi lever.
Hon skarattade och sa: vi människor gör upp planer och Gud han bara skrattar.

Jag vill leva just nu, det är svårt ibland men det är endå det enda rätta.
Och jag benar inte att man ska sluta sitt jobb och resa jorden runt.
Jag menar att leva just nu.
Ge den du älskar en kram. Titta dom in i ögonen och säg att du älskar hen.
Ät något som är bra för din kropp, nåt som är gott.
Tacka dig själv för att du tar hand om din kropp.
Va hjälpsam.
Döm inte dom runt omkring dig.
Jag har själv märkt att när jag gör det så är den enda som mår dåligt att detta är jag....bara jag.
Vi är inte skapade för att sprida negativitet....tvärtom är kärleken det enda rätta.
Det låter kanske som en klyscha men om ni ser den hör dokumentären så förstår ni.

Jag ser den hör dokumentärers....inte för att jag ska må dåligt...utan för att jag ska Kunna börja leva nångång.
Kvinnan i dokumentären dör efter 5 månader men hennes ord va ändå....lev i nuet!!

På tisdag för jag förhoppningvis resultat från röntgen.
Dom har inte hört av sig alls så jag hoppas på att det är bra nyheter.

God natt mina vänner.
Kampen mellan liv och död försiggår överallt hela tiden...frågan är...vill vi vara blott åskådare till föreställningen.
Eller vill vi leva varje dag fullt ut och ta den jäkla huvudrollen.

Lev nu, inte sen, inte imorgon, inte om ett år.
Lev nu....det är det som räknas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0