Jobb

Ja hur går det nu att köra buss? 
Jo från och till går det bra. 
Jag är trött som bara den efter ett litet enkelt pass bara.
Nästa vecka ska jag gå upp i 50%...vet inte riktigt hur det ska gå med tanke på hur trött jag är nu.
Men jag ska inte måla fan på väggen...det kommer säkert att gå bra. 
Det är fortfarande många frågor....tyvärr måste jag säga.
Jag trodde det skulle ha lagt sig vid detta laget...men fel hade jag.
 
Jag hämtade barnen efter jag slutat ikväll.
Viktor skulle spela innebandy så jag passade på och sno hem våra små prinsessor.
Imorgon är jag ledig.
Då är det barnens dag.
Jag har saknat dom galet mycket nu de senaste dagarna,
Så imorgon ska jag ha Nova hemma från dagis. 
Vi ska handla lite presenter.
Den när Lava slutar skolan så får vi se vad vi hittar på. 
Men på kvällen är det....fredagsmyyyys!! 
 
Just nu är det mycket som händer runt omkring mig.
Många problem som korsar min väg.
Jag försöket att bearbeta dom...men ibland känns det övermäktigt.
Ibland känns det dom att allas problem vilar på mina axlar.
Jag har inte alla svaren...tyvärr.
Jag kan lyssna på dig...men jag har inte lösningarna på dina problem.
Det är bara DU som kan hitta lösningarna.
Svaren finns inom dig.
 
Jag har väldigt lätt för att engagera mig alldeles för mycket i saker som jag egentligen inte behöver bry mig om. 
Det gör ibland att jag mår dåligt.
Jag tar på mig andras problem och gör dom till mina.
Jag har insett att jag måste sluta med detta.
Jag kan som sagt lyssna på dig....men det är oxå allt.
 
Tiden räcker inte till.
Jag hinner inte med allt jag vill göra.
Jag vill träna.
Jag vill träffa vänner och familj.
Jag vill vara med barnen. 
Jag måste jobba.
Hur ska jag få tiden att räcka till? 
Jag kanske inte hinner träffa alla så mycket som jag vill...är det okej? 
Jag kanske inte kan träna 5 ggr denna veckan...är det okej? 
Jag kanske är för trött för att ringa tillbaka när jag kommit hem...är det okej? 
Är det okej???
Jag behöver er välsignelse...annars kommer detta att bli svårt.
 
I tisdes va jag och fick min spruta.
Jag frågade Annika när jag skulle få min tid till 1 års kontrollen.
Hon tyckte det va konstigt att jag inte redan fått den. 
Men hon skulle prata med Martin och se om han kunde fixa tiden.
Jag känner redan nu stressen komma ikapp mig.
Frågor börjar dyka upp i huvudet.
Jag vill bara att det ska vara över.
Jag inbillar mig att bröstet känns konstigt.
Jag känner frenetiskt varje gång jag duschar...är där nåt?? 
Samma känsla som jag hade för ett år sedan....den är tillbaka.
Jag tvingar mig själv att vara logisk.
Det är bara mina hjärnspöken ju....visst är det??
Mina drömmar handlar mer och mer om cellgifter och mörker.
Men det är snart över.
Jag behöver bara få ett OK....jag är fortfarande frisk.
Jag behöver få ett papper där det bekräftar det jag som jag så gärna vill veta....att jag är ren.
Väntan är värst!!!
Jag ler inombords....jag borde vara van vid detta laget.
Senaste året har handlat om en evig väntan.
Väntan på besked.
Väntan på operation.
Väntan på cellgifter.
Väntan på biverkningarna.
Väntan på att allt ska vara över.
Prover.
Prover....och lite mer prover.
Sen väntan.
Nu är jag där igen.
 
Men det löser sig....det gör det alltid.
Nu ska jag fokusera på mina små älsklingar.
Imorgon är det vår dag.
Imorgon är det kärlekens dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0