bellabuss

 

Nu har tiden kommit.

Det är svårt att beskriva känslorna som väller upp när jag ser detta.

Det är nästan omöjligt att förklara med ord hur hela kroppen protesterar....in i minsta cell.

Bara själva ordet CYTOSTATIKA får mig att vilja kräka.

 

Min kontroll är inte förrän i April. 

Det är lång tid tills dess.

Lång tid att behöva tänka och känna.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta faktiskt.

En del av mig vill ju bara leva som vanligt.

En annan del vill gå till botten med känslorna....bearbeta dom...,igen.

 

Det är så mycket jag vill göra, uppleva...känna.

I vilken ordning ska jag göra allt.

Vad är viktigast....här och nu.

 

Lava och Nova har varit krassliga nu ett tag.

Lava Kräkte igår och hade feber men idag är hon feberfri. 

Nova har sin tråkiga förkylning.

Hon sover inte bra för tillfället,

När hon sover dåligt betyder det att jag sover dåligt.

Så med andra ord så hoppas jag att förkylningen är long gone till imorgon.

Vi ska kurera oss idag och bara mysa i soffan....visualisera oss friska.

 

Det känns som vår i luften.

Det kliar i fingrarna just nu.

Jag vill bara åka och handla en massa blommor.

Göra det fint på baksidan.

Jag längtar så så mycket till sommaren...till värmen.