Flyg lilla fågel
Jag ser den lilla varelsen, piper snarare än kvittrar.
Den tittar stressfylld efter sin mamma/pappa.
Jag kommer nära och ser rakt in i dessa kolsvarta ögon.
Jag ser min egenreflektion.
Fågeln va ute och prövade sina vingar...hon föll.
Varför??
Jo för att hon gjorde nåt som inte alls redo för.
Fågeln hoppar omkring på gräset och piper efter sina föräldrarna.
Pipen efter dem blir tystare och tystare.
Till slut hörs ingen.
Den grymma verkligheten är ett faktum.
Ibland tar vi steg ut i det okända....ofta klarar vi oss men ibland, ibland...är stegen för stora.
Ska vi sluta chansa.
Ska vi alltid ta den säkra vägen.
Vad händer om vi hoppar....tänk...om..vi flyger.
Ska vi??
Kommentarer
Trackback
