bellabuss

Huden knottrar sig och en rysning går genom kroppen.

Det är tyst.

Bara jag är vaken...eller det känns så iallafall.

Fåglarnas glada morgonhälsning går inte att ta miste på.

Solen har börjat att värma upp min stol så smått och jag intar min plats.

Kaffet är varmt i min ena hand.

Tabletterna i den andra.

Nu börjar vi den här dagen.

Stunderna när allt verkar okej.

Innan dagen riktigt har börjat.

Innan alla löften om en bra dag eventuellt har fallerat.

Nu är man fortfarande i nån slags drömvärld...fast i ett vaket tillstånd.

Man har inte riktigt börjat känna efter liksom.

Jag hör tassande fötter i hallen.

Lätta, glada små tassande fötter.

"God morgon Mamma! Har du sovit gott? Får jag sitta här ute med dig och äta frukost?"

Lava ler sitt allra charmigaste leende.

Hon vet att svaret kommer vara JA.

Jag förbereder hennes vanliga morgonmacka med jordnötssmör.

Sen sätter vi oss och pratar om nattens drömmar...om dagens förväntningar.

Jag försökte att sova ut utan sömntablett...det gick inte så bra.

Undrar hur lång tid det kommer att ta för att vänja av kroppen dessa mediciner.

Jag menar...sömn måste ju alla ha.

Vad händer när man är inne på sin 4 eller 5 dag utan ordentlig sömn.

Det lär jag få reda på.

Jag tänkte passa på nu när jag har semester....när alla måsten är som bortblåsta.

Förhoppningsvis är jag fri från dom sen när jobbet börjar igen.

Jag hoppas även att mina biverkningar har lättat betydligt efter min semester.

Det ligger lite och väger ifall jag ska fortsätta behandlingen eller ej.

Om mina besvär fortfarande är lika jobbiga och intensiva när juli månad har kommit till sitt slut...då har min behandling oxå gjort det.

Jag måste ta ett beslut.

Jag kan inte fortsätta så här.

Så det är mitt val...mitt beslut.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och fortsätta den här dagen.

Lava och Nova är hemma idag med mig....så det blir en bra dag.