En ny dag

Kroppen känns tung när jag lägger mig i sängen.
Dagen har varit lång och många intryck har pressats in i min lilla hjärna.
 
Jag kom nästan precis ner till mitt rum.
Jag började måla lite med akvarellfärger och försvann in i min ååå så efterlängtade bubbla.
Förr i tiden kunde jag rita och måla i timmar och verkligen bara vara i nuet.
Sen kom sjukdomen och då förändrades allt.
Rastlöshet kontra trötthet.
Svårighet att fokusera på en sak under en längre tid.
Huvudvärk vid allt för lång koncentration.
Idag ändrades det.
Vi gjorde en "trädmeditation" idag där vi fick föreställa oss ett träd och sedan måla detta trädet.
Jag började måla och genast kände jag värken komma smygandes.
Men istället för att avbryta och ge efter för smärtan så fortsatte jag.
Det va jobbigt, jag ska inte ljuga för er.
Men det som hände sen va otroligt.
Smärtan ersattes av denna bekanta känslan av lugn och ro.
Den känslan som jag hade innan sjukdomen.
Den känslan som jag saknat så mycket.
Så jag kunde inte avsluta där...utan när alla hade gått och lagt sig så satte jag igång och måla.
Det är terapi för mig.
 
Jag pratade med kuratorn idag.
Hon konstaterade att jag behövde mer hjälp än vad jag kunde få på en vecka.
Hon föreslog att jag skulle komma till henne.
Tyvärr så är det en ekonomisk fråga för mig.
Jag hade blivit tvungen att köra hit till Lydiagården en gång i veckan. 
Sen kostar besöket 300 kr/besök.
Det är inte pengar jag har just nu. 
Men jag fick reda på att jag ska ha något som kallas Psykoterapi. 
Så när jag kommer hem så får jag väl kolla upp om det finns någon närmare hemmet som kan hjälpa mig.
Bara den timmen jag pratade med kuratorn så upplevde jag en storm av känslor.
Jag vill bli hel på insidan lika väl som på utsidan.
Men det är en lång väg att gå.
 
Nu ska jag försöka somna.
Kamomillteet börjar göra susen nu.
 
 
 
 
 
 
God natt
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0