Ungjävlar....

Alltså ursäkta mig men hur f-n uppfostrar ni era barn? 
Oförkämda, uppnosiga och allmänt otrevliga.
Jag blir så sorgsen när jag möter barn med uppenbarliga sår i själen.
Det enda dom vill är att få lite uppmärksamhet...att någon ska se dem.
Var finns föräldrarna i detta?
Jag höll på att köra på en liten kille inte en gång utan två gånger....för att han ville ha uppmärksamhet.
Det enda sättet han visste var att spela "pajas" inför sina kompisar.
Så han körde ut med sin lilla spark framför mig när jag skulle köra ut från hållplatsen.
Hans kompisar skrattade och hejade på honom.
Jag blev skiträdd eftersom jag inte alls va beredd på hans plötsliga manöver.
Jag stannade bussen och gick ut för att prata med honom och dom andra.
"skit ner dig jävla kärring"
Det va väl ett trevligt bemötande.
Jag lade inte ner mer energi på dessa ungar så jag körde iväg.
Jag satt och tänkte medan jag körde.
Hur har dessa barn det hemma?
Vad är det som gör att dom beter sig så här?
 
Man blir ledsen.
 
Jag hoppas att våra barn aldrig tar dom orden i sin mun.
Jag hoppas att våra värderingar etsar fast sig i deras innersta.
Jag hoppas att dom känner sig så pass älskade och bekräftade att dom aldrig behöver bete sig så.
 
Alla barn är som tur inte likadana.
När jag hade kört ett tag så steg det på en flicka i 8 års åldern.
Hon satte sig bredvid mig och åkte in till till Hbg.
Innan hon gick av bussen så kom hon fram till mig och gav mig en ros.
Jag blev helt ställd.
"Tack så mycket" fick jag ur mig.
Hon log och sa "tack för skjutsen" Sen gick hon.
 
Idag har varit en riktig bergodalbana.
Är så så trött nu.
Ska strax lägga mig.
 
Sov så gott!!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0