bellabuss

Från allt.

Min senaste spruta satte igång en fruktansvärd migrän.

Den ökade mina vallningar till en ohanterbar nivå.

Så jag sjukanmälde mig i söndes.

Jag har varit hemma en hel vecka och det har varit precis vad jag behövde.

Nu kommer nästa vecka med intensiv hastighet.

Migränen har lagt sig ganska bra men tyvärr är resten av biverkningarna fortfarande kvar.

Men jag ska försöka jobba ändå.

Jag träffade läkaren i tisdes och jag tyckte att jag skulle sjukskriva mig igen....ett sorgset ögonblick.

Men jag vill ju inte det...jag vill ha tillbaka mitt normala liv igen.

Jag är trött på sjukhusbesök, samtal och mediciner.

Ibland känns det som att man hänger i en tunn tunn tråd....som brister vilken sekund som helst.

Det finns inga andra alternativ så jag bara hänger där...i väntan på att falla.

Det snurrar.

Går upp och ner.

Pressar sig fram för att dra sig tillbaka.

Inget är stabilt längre.

Jag har gått in i ett stadium nu där mina känslor klättrar utanpå mig.

Det gör det väldigt svårt för mig att upprätthålla min fasad.

Därför drar jag mig undan.

Jag har gjort det som jag inte ville...satt upp fasaden igen.

Det va den jag skulle undvika...mitt verkliga jag skulle lysa igenom.

Men så är det inte.

Jag ler när jag vill gråta.

Jag skrattar när jag vill skrika.

Jag sträcker på mig när jag egentligt vill rulla ihop till en boll.

Inget är som det ska vara.

Det enda som är definitivt i mitt liv är kärleken till mina barn och min familj.

Solen har varit underbar denna veckan.

Det har hjälpt mig väldigt mycket i all röra.

Jag går in i ett vakuum när jag sitter här på baksidan. 

Lyssnar på fåglarna.

Känner vinden mot min varma hud.

Tystnaden.

Jag hittar tiden att bearbeta mina innersta tankar.

Det är inte alltid kul...dom är ibland svarta.

Men det är ju nåt jag måste göra.

Jag har flytt ifrån det innan...eller rättare sagt under en lång tid.

Jag har aldrig haft ro och lugn omkring mig...alltid drama.

Så jag har inte tagit mig tiden att fundera på vad jag verkligen vill.

Fundera på om detta är rätt för mig.

Det har varit många tårar och mycket skratt.

Vad är rätt och vad är fel?

Vilken väg ska jag välja?

Innerst inne vet jag redan vad jag behöver göra....jag är bara rädd för att göra det.

På onsdag ska jag få Sprutan som jag inte fick i tisdes.

Då stålsätter jag mig.

Jag vet att det ska bli väldigt varmt även denna veckan.

Det kan gå bra...och det kan gå rent åt helvete.

Mina biverkningar brukar vara som värst efter att jag fått sprutan...sen lägger det dig mer och mer.

Omständigheterna är annorlunda nu...så vi för se hur det blir.

Nu ska jag cykla med Lava till en av hennes kompisar. 

Sen får jag se vad jag och Nova hittar på.

Hej så länge