Mörkret

Perrongen är tyst.
Mörkret är påträngande denna torsdagmorgon.
Något illavarslande hänger i luften, hatar den känslan.

Det är svårt att förklara men man har den där känslan i magen.
En känsla av otrygghet helt enkelt.

Det här med mörkare tider är jobbigt för mig.
Jag tänder ljus och har mysig musik.
Jag klär mig i mysiga varma kläder.
Intalar mig att det är mysigt med alla stjärnorna som fortfarande blinkar när man beger sig på morgonen.
Men det är bara ett tafatt försök att undvika det som inte kan undvikas.

Min själ, min kropp och mitt sinne behöver ljus...solens strålar.
Får jag inte det så kommer så småningom den där bekanta handen läggas på min axel.
Den kommer vila där och sakta med säkert trycka ner mig.
Mörkret är dennes bästa vän.
Min värsta fiende.

Så små stjärnor....lys för mig men inte just nu.
Just nu vill ha den största stjärnan av alla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0