Rädslan!!

Är ni rädda för att misslyckas?
Är ni oroliga att ni ska få ett NEJ?
Är någons tårar ett skäl till att inte säga sanningen?
 
Jag går ut och tittar upp mot den nattsvarta himlen. 
Miljoner stjärnor tittar tillbaka och jag känner mig så liten. 
Från där jag står känns världen så stor, oändlig.
Den insikten gör att mina rädslor känns så overkliga.
 
Om vår jord kunde bildas ur ett stoft så kan väl jag fatta en beslut.
Om mina handlingar formar två underbara individer så är väl det viktigare än mina misslyckanden, jag väljer vem jag är och vad som definerar mig.
 
Jag väljer att vara en Mamma som mina barn kan vara står över.
Jag väljer att vara en lojal vän som finns där i alla lägen.
Jag väljer att vara mig själv, ingen osynlig själ som gör precis som alla andra gör.
 
Jag har insett att de som finns i mitt liv är de som accepterar mig för den jag är.
Jag behöver inte låtsas med dem.
Jag antar att det jag vill säga är helt enkelt att jag är tacksam över de fina människorna som jag har i mitt liv.
Jag tar er inte för givet och jag uppskattar er för allt ni gör och för de fina människorna ni är.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0