Nämen hej!!

Det va ett tag sen!!!


Jobbigt läge när man inte alls känner igen personen som står framför mig.
Uppenbarligen så känner hon mig och jag (som annars har ett suveränt minne för ansikten) kan inte för allt i världen komma ihåg var jag sett henne.

Jag trevar med svaret: "eh ja nej det va ett tag sen"....pinsam tystnad!!!

Jag dör lite inombords.

"Allt bra med barnen?" 

Gud hon känner verkligen mig 😱 fan fan fan!!
Mitt svar: jodå det är bra bra med dom, Nova fyller ju snart år så vi förbereder hennes kalas nu.

Hennes leende ändras i en grimas.
"Nova?? Du menar Lisa väl!"

Hon tittar uppmanande på mig, som för att försäkra sig om att hon har rätt.

Jag skrattar lite obekvämt "hehe nej jag menar Nova" (som att jag skulle glömma min dotters namn).

Hon höjer rösten och nästan skriker på mig "men snääääällla du hon heter ju Lisa, inte har du väl bytat namn på tösen".

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska svara.

Hon fortsätter och nästan väser fram "bara för att du inte träffar henne betyder det inte att du kan låtsas som att hon inte finns".

Jag fattar ingenting och känner hur mina kinder blossar. Vad är det som händer??

Jag lyckas mumla fram "jag tror att du pratar med fel person".

Hon svarar medans hennes arga uppsyn ändras till ett leende "ja vännen det tror jag med. Ha en fortsatt trevlig dag"

Hennes röst ekar i huvudet medan jag ser ryggen på henne när hon går ut ur bussen.

????? Vad i hela friden hände precis ????

Hmmm.....ja där ser ni...allt kan hända på bussarna 😂😂


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0