bellabuss

Då stillar sig vinden.

Då slutar jag existera.

Då finns jag inte mer.

Men.

Ljusen brinner fortfarande.

Vinden leker med mitt hår.

Hjärtat slår rytmiskt med varje andetag jag tar,

Jag är här, jag existerar fortfarande.

Ibland glömmer jag bort att leva, jag är för upptagen med att överleva.

Jag missar de små sakerna i livet, jag tar dom för givet.

Ett ögonblick av bubblande skratt när barnen leker med varandra...eller en fjäril som visar upp sin skönhet.

Små saker...som jag missar.

För jag ska bara.......

Jag vet att jag sysselsätter mig oftast för att jag inte vill tänka, analysera.

Jag vill inte komma til ro...för då kommer det annat oxå.

Jag vet detta och jag jobbar med mig själv just när det kommer till min rastlöshet.

Jag kommer bli bättre....jag måste bara ta det i min egen takt.

Här är lite av de "små sakerna i livet".

Jag funderar på om jag ska sätta igång en film, jag ligger ju redan nerbäddad i soffan.

Men jag borde egentligen gå upp och lägga mig, gosa ner mig bredvid Lava.

Det har varit riktigt mysigt att ha barnen här hemma.

Jag somnade framför tvn igår.

Vaknade av att Nova kallade på mig, hon hade drömt en mardröm.

Jag gick upp och kramade om henne sen bäddade vi ner oss i sängen.

Imorse sen fick jag en kram och puss innan hon gick ner till Lava som redan satt och tittade på tvn.

Innan hon gick ner viskade hon till mig: jag älskar dig mamma!

Det är dessa små stunders som jag kommer bära med mig i resten av mitt liv.

Jag blir varse om att de är mitt liv, mina älskade barn.

Utan dem vore jag ingenting.

Ljusen fladdrar i vinden.

De dansar en förförisk dans som om de vill locka mig närmare.

Jag känner värmen.

Jag fyller försiktigt mina lungor.

Jag blåser.

Nu har ljusen slocknat...men jag är fortfarande här.

God natt!!