Finns det en mening!

Vägen va tom när jag rullade ut bilen från garaget. 

Måsen seglade ensam ovanför mig som för att hålla mig sällskap.
Solen höll på att gå upp och himlen färgades som en vacker målarduk.
Det va så vackert att jag va tvungen att stanna bilen....gå ut...och bara suga åt mig av all den skönhet som uppenbarades framför mig. 

Det är vissa stunder i livet när jag får en känsla....av att det finns en mening med allt, detta va en sån stund.

Att vår vackra planet och allt som finns på den bara skulle existera utan en slump är för mig helt otänkbart.


Titta här, nej titta inte...se med hela er själ och ert sinne. 

Dessa fantastiska bilderna tog jag för mindre än en timme sedan.
Det kan inte vara en slump.

Det är dessa stunderna man känner en vördnad inför livet, men oxå ett ansvar.
Ett ansvar att göra det bästa med det du har blivit tilldelad.
En skyldighet att vara den bästa mamman, systern, dottern, mostern som jag bara kan vara.

En känsla av sorg kommer även över mig.
En vacker dag är detta ett minne blott.
En vacker dag kommer någon annan att sitta och titta på dessa bilderna och förundras över dess skönhet.
Tiden räcker inte riktigt till känner jag, jag vill göra så mycket, hinna med allt.
Jag vill leva och ta vara på allt här och nu...samtidigt vill jag inte slösa bort min dyrbara tid på saker som i slutändan inte kommer betyda något.
Men vilka är dom sakerna? 
Det vet jag ju inte.
Jag har inte facit i min hand.

Finns det en mening med allt som sker? 
Är detta en prövning för något större som ska komma? 
Tankarna är många när jag äntligen lägger huvudet på kudden.

Blir jag verkligen starkare av det som inte bryter ner mig? 
Det känns inte så alltid.
Ibland känns det som att jag balanserar på en tråd med en djup avgrund under mig.
Jag balanserar och tar små steg framåt hela tiden, jag har avsatsen inom räckhåll men sen tappar jag fästet och måste börja om igen.
Är jag starkare nu? 
Kanske.
Kanske inte.
En sak är säker iallafall, livet är för kort för att tveka.
Vänta inte, dina mål är inom räckhåll...sträck ut handen och ta dom.
Du kanske tappar fästet...men om du kämpar tillräckligt mycket så kommer du, jag och alla här nå våra mål.

Livet är nu, så lev.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0