bellabuss

Jag ligger i soffan och försöker titta på tv medan Turbo buffar på mig hela tiden.

Han är extra kelig nu....kan bero på att det har varit en speciell gäst här ikväll 😊

Jag har passat Atlas (grannens schäfer) ikväll. 

Turbo tittade med stora ögon när han kom in i uterummet och såg ett stor hund stirra tillbaka på honom.

Så nu när han kom in så ville han väl fjäska in sig lite extra som för att övertyga mig om att inte skaffa ett husdjur till hehe.

"Titta matte...jag kan oxå vara gullig och mysig"

Det är verkligen mysigt att ha en vovve här men lagom är alltid bäst....och det lagom i detta fallet är två katter.

Jag vill jättegärna ha en hund i framtiden men just nu finns inte tiden där. Då är det extraroligt att kunna få passa en fin och snäll hund som Atlas.

Dagen har gått fort.

Promenad till skateparken.

Besök av familjen.

Tripp till Billesholm för att umgås med Fia, Christian och barnen.

Lite lördagsmys med tjejerna när vi kom hem.

Nu soffhäng framför tvn.

Imorgon ska Lava ha sitt barnkalas på Tropikariet...ska bli roligt.

Hon fyller inte år förrän på onsdag men söndagar är alltid bra dagar att ha kalas på...det är "gör ingenting, slappa" dagen för de flesta.

Efter kalaset blir det en runda i Hbg för att hitta en cykel till födelsedagsbarnet.

Tänk att Lava ska fylla 8 år....helt ofattbart.

Vart tog dessa åren vägen?

Hur har dessa åren fortlöpt? 

När jag tittar tillbaka så blir jag helt mållös.

Det har hänt så otroligt mycket...både positivt och negativt.

Men det som slår mig hårdast är faktiskt när jag försöker tänka på mitt liv innan barnen kom till.

Jag måste verkligen anstränga mig för att komma ihåg.

Livet innan barnen va så.....ytligt.

Då fokuserade man på materiella saker.

Man satte sig själv i första hand.

Man trodde att man visste vad livet innebar.

Mitt liv hade inte ens börjat då.

Jag visste inte hur mitt liv skulle se ut då.

Jag visste inte om den obeskrivliga kärleken jag skulle känna när jag höll Lava i min famn.

Jag visste inte att jag skulle få uppleva ytterligare en välsignelse när Nova kom till världen.

Jag va omedveten om den djupa dal jag skulle bege mig in i....full med ånger, rädsla och smärta.

Jag visste inte heller att jag skulle uppleva den inre styrka som jag besitter.

Djupa dalar och höga berg kan beskriva mitt liv de senaste 8 åren.

Hur kommer mitt liv se ut om 8 år då? 

Det är ingen som vet.

Jag ser ljust på min framtid nu iallafall.

Visst, tills den 30 mars kommer jag känna en osäkerhet.

Jag vill ha mammografin överstökad så jag kan stänga den dörren för denna gången. Det är svårt att fokusera framåt när allt just nu påminner om den där ödesdigra dagen. 

Men så fort det är klart så vet jag att allt kommer kännas sååå mycket bättre.

Positiva tankar är essentiella i nuläget och jag kommer göra allt för att se saker från den ljusa sidan....jag måste det.

Jag måste oxå göra ett medvetet val och välja bort allt som är negativt just nu.

Hjärnan har svårt att sålla bort det negativa för tillfället så därför gör jag ett aktivt val när det kommer till negativitet.

Det känns bra! 

Så nu säger jag god natt!!