bellabuss

Varför envisas vi med att trycka ner socker och kemikalier nerför halsen.

Vi VET att det är dåligt för oss och ändå gör vi det.

Vissa (mig inklusive ibland) tänker så här:

Jag dör ju inte när jag äter/gör det så kan det väl ändå inte vara så farligt.

Men det handlar inte om att man ska undvika de saker som är direkt dödliga. 

Man ska försöka se till helheten, det långa underbara livet som man har framför sig.

Hur vill man spendera tiden då?

Vill man ha en snygg dosett med mediciner dom ska avverkas varje dag?

Vill man ha ont och känna hopplöshetens krampaktiga tag omkring sig?

Eller vill man ha kallelserna till sjukhuset som smyckar kylskåpet istället för teckningar?

Jag vet att i vissa fall så ser livet ut precis så och det handlar om medfödda sjukdomar och den oturliga lott som livet gett just den personen. 

Men det är inte den personen som jag syftar på.

Det är den personen som medvetet skadar sin kropp endast för en tillfällig tillfredställelse. 

Det är den personen som inte "orkar" ta den där promenaden.

Det är den personen som knappt lyfter blicken från skärmen.

Det är så enkelt egentligen. 

Med sunt förnuft kommer man långt i dag.

Så snälla ni, ta den där promenaden.

Känn den friska luften fylla era lungor.

Smaka den där saftiga apelsinen istället för den där godisen.

Måla den där tavlan istället för att komma en nivå högre i candy crush. 

Livet är inte bara en rekvisita som ska användas, det är så mycket mer.