To down and one to go....

Den individuella analysen av vår gestaltning är nu inskickad. 

Nu är det bara salstentan på torsdag som ska avklaras sen är jag fri från skolan ett tag.
Oavsett hur det går på tentan så kommer jag ändå att njuta i en hel vecka. 
På lördag åker jag, pappa och flickorna till Turkiet och till värmen. 
Där ska jag försöka hitta lite inre ro i min stressade själ.
Detta är precis vad jag behöver och jag längtar så.

Det va en hektisk dag idag med mycket hög energi....energi som inte nödvändigtvis klickade med min energi.

Jag blev varse om varför struktur är så otroligt viktigt när man hanterar en mindre grupp av individer.
Har man inte struktur så är det som en jäkla rysk roulette....funkar detta.....klick JA....funkar detta då.....klick PANG!! 

Men samtidigt är detta nyttigt för mig. Jag blir mer och mer säker på hur jag själv fungerar vid vissa sammanhang och med vissa människor. 
Jag börjar bli trygg i min yrkesroll...eller jag är på god väg dit iallafall. 

Jag va på sjukhuset igår och fick min spruta, det va ovanligt smärtfritt när jag fick själva sprutan....men sen kom värken.
Som ett brev på posten.
Har kännt mig lite ur gängorna idag och det är säkert medicinen som spökar i min kropp.
Jag hade lite som jag diskuterade med sköterskorna där....vissa saker kände dom dock att Martin skulle bli i formerad om.
Det va säkert inget att oroa sig för men för säkerhetskull så pratar vi med Martin.

Det vi diskuterade va att min kropp börjar motarbeta sprutorna som jag får en gång i månaden. 
Dom bestrider det gift som är i behållaren och vägrar att sammarbeta.
Så nu har jag börjat få tillbaka en värk som påminner om ägglossning. 
Detta ska inte hända när man går på det behandlingen som jag går.

Det jobbigaste i allt detta är att min kropp febrilt försöker berätta något för mig. 
Lyssnar jag?? 
Nej!!!!
Kroppen säger till mig att det är dags att avveckla hela det här kapitlet.
Det är färdigt med mediciner nu och sprutor.
Kroppen vill inte mer.

Ing fler sömntabletter.
Inga fler efterbehandlings tabletter för cancer.
Inga fler sprutor.

Inga fler vallningar.
Inga hjärtklappningar.
No more kemobrain.

Kroppen talar och då är jag bara dum om jag inte lyssnar. 

Shhhh.....lyssna 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0