bellabuss

Jag jobbade igårkväll till 23.30 och kom inte i säng förrän 00.30 typ. 

Så när klockan ringde imorse och påminde mig och min morgonpromenad så var jag inte jättesugen på att gå upp.

Men jag har faktiskt märkt att jag är piggare mu när jag fått in lite bättre rutiner på när jag lägger mig och går upp. 

Det bästa är ju att alltid gå upp samma tid och samma sak med läggningen. Då mår kroppen och sinnet som bäst.

Jag blev supernöjd med resultatet, hon är ett geni som gör mina naglar.

Jag visste inte ens själv vad jag ville ha och då tog hon kommandot 😉

Superfint!!!

Lunchen igår blev en snabb fix av broccoli och bönor.

Jag konstaterade en sak.

Det spelar ingen roll hur nyttig du är om du stressar i dig maten.

Jag har en dålig vana att jag ska göra tusen saker samtidigt som jag äter.

Jag sitter därför i princip aldrig ner och njuter av min mat. 

Det är mer en uppgift som ska genomföras innan jag påbörjar nästa.

Detta går ju ett tag, tills det kroppen säger ifrån.

Igår efter att jag ätit så skyndade jag iväg till tåget...sen när jag nästan va framme fick jag ett magknip utan dess like.

Jag fick faktiskt sätta mig på huk...mitt på trottoaren, samla mig.

Min kropp försöker säga mig nåt 🤔

För vissa låter detta helt galet, hur man INTE kan sitta ner och äta. Men när det är så djupt inrotat i ens personlighet att alltid stressa och vara effektiv så är detta extremt svårt.

Det måste finnas nåt att vinna på att sitta ner och äta...som att läsa en bok samtidigt, eller jobba lite på nåt skolarbete. Då är jag effektiv.

Jag har jagat tiden så länge som jag kan minnas.

Hur blev det så här? 

Är det samhällets fel som stressar oss att vara bättre och duktigare hela tiden? 

Eller är det någon gen i mig som bara tagit överhand och styr mina handlingar? 

Jag vet inte, men jag vet att det måste sluta. 

Jag ger min kropp allt som den behöver i matväg. 

Jag motionerar som jag ska.

Men sen förstör jag allt genom att inte ge den nåt som är precis lika viktigt.....vila.

Nu ska jag vila.

Kram på er