bellabuss

Mamma, spindlarna kommer så fort jag tar på täcket.

Mamma, det kryper i sängen.

Detta är vardagsmat för mig, för Nova. 

Jag vet att där inte är något i hennes säng men frågan är VET hon det.

Det är så lätt att vifta bort det och säga att det inte finns något i sängen och att hon ska gå och lägga sig igen...men är det verkligen rätt.

Vad är verklighet och vad är fantasi?

För mig så är det jag kan ta på och det jag känner verklighet medan det som finns i mitt huvud fantasi.

Men om man ska vara korrekt så är det mitt huvud som kontrollerar det jag ser och det jag känner.

Så vad är egentligen vad?

För Nova är det spindlar som kryper under hennes täcke.

För henne är det verkligt.

Annars hade hon inte somnat varje natt med endast en liten filt på 30*30 cm.

Hon väger ha täcket på sig, lampan måste vara tänd.

Så är det varje natt, man blir ledsen att inte kunna hjälpa henne.

Jag vet precis hur det känns, jag hade en barndom fylld med mardrömmar.

Det gjorde ont varje gång jag blev avvisad och inkörd på rummet igen. Jag var ju rädd.

Jag visste att drömmarna skulle komma tillbaka så fort jag blundade. 

Så jag gjorde allt för att hålla mig vaken, det va tortyr.

Fast det va inte drömmarna som va det värsta, det va att inte bli trodd.

Jag skulle aldrig sjasa upp Nova på sitt rum när hon kommer ner och vill berätta samma sak som hon gör varje kväll. 

Jag lyssnar och säger att jag förstår.

Jag kommer inte med någon lösning, jag vet att det inte finns någon.

Det är inte en lösning Nova vill ha, det är bara att få bekräftelse.

Hon vill få sagt det och jag behöver lyssna, så jag gör det.

Sen går jag upp och stoppar om henne när hon somnat.

När jag hade som värst med mardrömmar hittade jag min egen lösning.

Min fantasi spelade mig spratt så det va precis det jag använde till mitt försvar.

Jag hade en rutin som upprepades varje natt.

Det bestod av att jag rullade in mig som en liten vårrulle i täcket.

Sedan började jag rabbla.

"Nu gör jag en bubbla runt min säng, den skyddar mig."

"Nu gör jag en bubbla runt mitt rum, den skyddar mig."

"Nu gör jag en bubbla runt vår lägenhet, den skyddar mig." 

Så fortsatte det tills jag hade gjort en bubbla runt vår jord.

Sedan påbörjades nästa ramsa.

"Om ett monster, spöke, vampyr skulle komma igenom den första bubblan så hade det tagit SI och så många timmar. Sedan hade den behövt ta sig igenom nästa bubbla och det hade tagit si och så många timmar.

Monstret, spöket, vampyren hinner aldrig komma så långt innan det blir ljust igen så då klarar jag mig. 

Så här höll JAG på varje natt under några års tid.

Precis därför vet jag hur Nova känner sig.

För mig var dessa monster verklighet, fast dom fanns i min fantasi.

Så vad är egentligen fantasi och vad är verklighet?