And so it begins

Tåget rullar ut från perrongen och jag är på väg.
Morgonen har inte varit som vanligt.
Eftersom jag ska jobba i eftermiddag och till inatt så fick jag köra bilen till jobb för att sen åka med en kollega ner till knutpunkten och sen ta tåget.
Men nu sitter jag här iallafall och tittar ut genom fönstret.
Det skånska landskapet har förlorat sin färg, sin grönska. 
Allt är brunt och grått...men det är färger det med.
En ny tid är här.
En tid för ljus, mys, kyla.
Jag vet inte riktigt vad jag känner gör det.
Det är ju en naturlig del av tidens gång, men varje år slår det lika hårt...kanske ännu hårdare för vart år som går.
För nu blir man medveten om att barnen växer och en vacker dag så vinkar dom adjö,
En vacker dag kommer dom inte nerför trappan och kramar mig och säger god morgon.
En vacker dag tvättar jag inte längre deras små kläder och viker i små högar.
En vacker dag lagar jag bara mat till mig själv. 
Insikten att tiden stjäler vissa saker från mitt liv gör ont.
Jag vill se barnen växa upp och bli de fantastiska individerna som jag vet att dom kommer bli, men samtidigt vill jag bara hålla om dom och aldrig släppa taget.
Tiden går och vi med den...så är det.

På tal om tiden, snart är det dags för nästa tenta. Det förbereder vi oss genom att läsa läsa läsa.
(null)

Jag läste ut Malala igår (det tog lite längre än jag befarat) och nu kan jag fokusera på NO. 
Jag ska fram till lördag trycka in så mycket som jag bara kan. Läsa läsa läsa!!!

Ha en fin dag idag 🌱👋🏼

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0