Ett glas vin och sen god natt!!
Ur högtalaren strömmar toner från Kundalini.
Jag hör trummor som rytmiskt slår.
Jag hör stråkar.
Jag vaggas in i en dvala och för en stund är jag i total stillhet.
Ljudet av små barnfötter för mig tillbaka till nuet.
Lava kan inte riktigt sova, hon har ont i foten säger hon.
Jag ser att hon är trött och jag följer med henne upp igen. Tar en kudde och lägger under hennes svullna ankel.
Hon tittar på mig och frågar: mamma, tror du att Nangijala finns?
Jag blir lite ställd, väntar mig inte riktigt DEN frågan.
Men jag svarar lugnt och faktiskt helt ärligt, det finns många olika namn på just den platsen men absolut tror jag att det finns.
Följdfrågan kommer direkt: var tror du att Nangijala finns?
Jag tänker efter lite och sen säger jag:
Jag vet faktiskt inte Lava! Men vad jag vet är att jag älskar dig och din syster för alltid, och i slutändan så är det de som är viktigast eller hur?
Hon tittar på mig med lite klurig min, som om hon precis kommit på att jag fintat henne med mitt svar....men sen ler Jon mjukt och instämmer.
Mina fina flickor, mitt allt här i livet.
Lava och jag satt ju inne på akuten igår.
Hon hade skadat foten på skolan och när jag kom hem så vad det bara att vända i dörren och åka in direkt.
Lava hoppade runder på ett ben och verkade ganska olycklig.
Jag bad att få titta på den inlindade ankeln och detta va det som mötte min blick.
Hon va jättesvullen och det fanns inte en tvekan på att vi skulle åka in med henne.
Det va svårt att ta till sig att hon hade hoppat runder med denna foten hela dagen.
Hon är verkligen en tuffing.
Så det blev en tripp in på akuten och vi var väl därifrån vid 23.00.
Väääldigt trötta kan jag tillägga.
Ni ser på kölappen när vi kom in...18.33.
Som tur är så har Lava och Nova en väldigt snäll farmor och farfar...så när vi åkte från sjukhuset så svängde vi inom Mörarp och där tog dem emot halta Lava.
Jag skulle ut i skogen med skolan idag och jag kunde tyvärr inte vara hemma med henne.
Så ett stort tack för er hjälp 🌸 vi är glada att ha er i vårt liv ska ni veta 🙏🏼😘
Idag va jag och de andra i min grupp som sagt ute i skogen.
Det regnade och regnade och.....ja just det regnade.
Jag lär vara om inte ännu mer förkyld imorgon.
Men trots regnet så hade vi väldigt roligt.
Vi lekte många lekar och jag kände att jag genuint blev inspirerad.
När jag kom hem så va det bara att svida om och sen anlände Viktor och barnen.
Det blev fredagsmys och chips och popcorn och nu så är kvällen snart till ända.
Barnen ligger och sover och jag gör snart detsamma.
Den här helgen ska bli lugn, det måste den bli.,, jag behöver vila upp mig.
Man måste vara rädd om sin kropp...man får bara en 😉
Kommentarer
Trackback
