bellabuss

Den har kämpat länge och väl.

Den har dragit ut på det oundvikliga.

Nu bytar dom plats.

När ljuset förlorar sin styrka så finner mörkret sin.

Den breder ut sig likt en dimma under morgontimmarna.

Den tar plats, viskar: jag är här!!

Har jag saknat den....nej verkligen inte.

Jag känner redan hur energin sugs ur mig.

Känner mig emellanåt helt urlakad.

Vagnen rullar och stöter rytmiskt mot rälsen när tåget rullar hemåt.

Utanför faller regnet.

Himlen är grå, ni vet....så där sorgset grå.

Jag tittar mig omkring i kupén...inga leenden möter min blick.

Alla har ganska bistra ansiktsuttryck, tomma på nåt sätt.

Dom vet precis dom jag att vintern och hösten är här.

Hela dagen har jag frusit.

Kanske är det förkylningen som vill påminna mig om sin närvaro.

Eller så är det värmen inom mig som försvunnit med solen.

Jag vet inte...men frusen är jag iallafall.

Imorgon ska jag klä mig ordentligt.

Massa myskläder ska pryda min knottriga, huttrande kropp.

Ikväll började jag och flickorna läsa i "Bröderna Lejonhjärta", det va så otroligt mysigt.

Båda två satt På varsin sida om mig och lyssnade spänt.

Lava tänkte upp handen och ställde en fråga nån gång.

Jag fick träna min högläsningsteknik (det är inte så lätt som man tror).

Imorgon ska vi läsa mer, jag är lika nyfiken som flickorna.

Nu säger jag god natt!! 

Hopps innerligt att förkylningen släpper till imorgon.

Hej hej!!!