Regler

Dom är oftast tråkiga,
Dom är jobbiga att följa.
Dom är helt onödiga enligt vissa.
Men hur hade det sett ut om vi hade övergivit allt.
Kaos!
Anarki! 
Eller ett paradis? 

En av våra uppgifter som föräldrar är att skapa regler för våra barn...inte så svårt kan msn tycka.
En annan uppgift är dock lite svårare. Vi ska se till att våra barn följer de regler som vi satt upp.
En tredje sak som är om möjligt ännu svårare och som många inte alls tänker på....är att vi ska följa dessa regler själv.
Mmm....vad tänker du nu!! 
"Men det gör jag väl".....eller? 
Tänk efter....barn gör inte dom vi säger, de gör som vi gör.
Så om din son/dotter svär fast än du har satt upp regler som säger "ajabaja inte svära" så måste du fråga dig själv....hur pratar jag själv då? 
Om din son/dotter inte lyssnar när du pratar eller svarar med en taskig attityd....fråga dug själv varför? Vart kommer det ifrån? 

Nu vet jag vad du tänker: det är från skolan, där svär dom hela tiden.

Mmm....möjligtvis!! Men frågan du ska ställa dig själv då är: varför har skolkamraterna större inflytande på min son/dotter än vad jag har? 
För om det är så....har du all anledning att vara rädd.
Inte för din egen skull utan för ditt barns skull.
För det slutar inte där.
Det slutar inte med taskig attityd och svordomar.
Det fortsätter med rökning, snattande, mobbning, intag av olagliga substanser m.m.
Det är en ond spiral som du då aldrig kommer kunna bryta.
För dina ord, dina tårar betyder inget längre.
Dina barn kommer växa upp, dom kommer bli vuxna oavsett om du vill eller ej.
Så ge dina barn den styrkan, det självförtroendet att kunna sägs NEJ!!! 
Lär dina barn vad som är rätt och fel och gör det genom att visa dom. 
Va en förebild och sätt ribban högt.
Ställ krav på dem och beröm dom när de når ditt.
Behandla dem alltid med respekt så är det respekt du kommer få tillbaka. Men inte bara du utan alla i deras omkrets.
Ge dem kärlek, inte bara genom kramar och pussar utan genom att våga vara tuff mot dem när de behövs.

Och framför allt.....va den personen som du vill att dina barn ska bli.
Dom är en levande spegelbild av dig.

Se tillbaka på din egen barndom, på vad du nu som vuxen kan säga att: det där gjorde du bra mamma/pappa. 
Se även de som va mindre bra och undvik det nu när du själv är förälder.
Många gånger gör vi samma misstag som våra föräldrar gjorde mot oss, men det behöver inte bli så. 
Tänk bara efter hur du själv kände när din mamma/pappa "uppfostrade" dig.....fråga dig själv om det gjorde dig till en bättre människa.

Reflektera över din roll som förälder.
Ta ditt ansvar och va stolt över dina små mirakel.
Dom är vår framtid.
Dom är vårt allt.
Det är inte samhället som ska uppfostra dina barn...det är du!! 
Lägg inte över ansvaret på skolan och lärarna....behåll det för dig själv.
Ansvaret är en gåva som du fått....förvalta det väl 🌸


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0