I tysta kupén ska det vara tyst
Min blick dras gång på gång mot skylten framför mig. En figur som ska föreställa en person som håller fingret för munnen för att visa även den mest bortkomne människan att här ska det vara tyst.
Anledningen till att jag uppmärksammar den gör skylten är den person bakom mig som frenetiskt trycker på sina datortangenter.
Hur i hela världen kan detta ungå personen är ett mysterium för mig.
Gäller inte denna väldigt enkla skylt datorer.
Ska det inte vara tyst här eller har jag missat något.
Tapp, tapp, taptap.....tapelitap!!
Ljudet retar gallfeber på varje lite fiber i min kropp.
Men vad hjälper det, det är ju inte så att man kan vända sig om och säga till.
Näääää det går inte för sig.
Det finns ju faktiskt en chans att det här personen finner min förfrågan obehaglig...och hur i all världen skulle det se ut om alla bara gick runt och faktiskt sa vad man tyckte.
Världen som vi känner till den hade kollapsat.
Massa dialoger hade uppstått och människor hade faktiskt blivit tvungna att...håll i er....ta hänsyn till andra än sig själv.
Nä tack!! En sån värld får hålla sig i sagoböckerna.....eller?
Sarkasmen dryper ur mina ord och jag drar lite på mungiporna.
Det är ganska lustigt egentligen.
Hur mycket tid vi slösar på att irritera oss på människor runt omkring oss. Irritation som bara skadar oss själv, eftersom vi i princip aldrig yttrar dessa störningsmoment till personen i fråga.
Då kommer följdfrågan: varför gör vi så?
Ja, men titta inte på mig! Jag vet inte!
Hade jag vetat så hade damen med de extremt snabba fingrarna bakom mig inte varit ett problem eller hur.
Jag tror någonstans att det handlar om ens egen sinnesro. Hur man egentligen mår.
För om jag mår bra så hade jag nog inte ens märkt henne. Då hade jag varit helt försjunken i mina egna tankar om lycka och frid.
Men nu är inte fallet så.
Men andra ord så vände jag mig om och utan att behöva säga ett ord så stängde hon sakta sin dator och tittade ut genom rutan.
Detta är ju trots allt en tyst kupé och var passar det bättre än här att föra en helt ljudlös kommunikation.
Så vi utbytte blickar och två falska men avväpnande leende sedan va det klart.
Nu tänker jag njuta av min resterande resa i tysthet....nöjd och glad är jag....tills jag pinsamt nog blir väldigt medveten om att jag inte satt min mobil på ljudlöst och den börjar ringa.
Ni vet vad dom säger.....jorden är rund och allt du gör kommer tillbaka och sparkar dig i ändan....denna gången gick det bara aningen för fort hehe 😅
Ha en trevlig dag 🌸🙏🏻🤫
Kommentarer
Trackback
