bellabuss

Ett behov av att se andra skratta och må bra.

Att trösta när någon är ledsen.

Att skydda när någon är i fara.

Men det man inte tänker på är sig själv i allt detta.

För den här känslan är stark, otroligt mäktig.

Oftast lägger man sitt eget välmående åt sidan för att tillgodose den här känslan.

Ibland måste man tänka på sig själv.

Ibland kan man inte vara just den där personen som alla ringer till när något går fel i deras liv.

Eller man måste välja att inte vara den där personen.

För när man gått in i den rollen så är det svårt att kliva ur den oxå, den är liksom en del av ens personlighet.

Missförstå mig inte nu, det handlar inte om att  det är dåligt att hjälpa andra....det blir dåligt i samma stund man lägger sitt eget välmående åt sidan.

För i all kaos, i allt drama...så försvinner man lite själv. 

Bit för bit plockas man isär.

Till slut så omges man bara av tårar och problem och alla dom glada roliga samtalen, dom fina stunderna....är som bortblåsta.

För din identitet har då blivit....en problemslösare. 

Inte en person som man ringer till när man vill prata lite strunt, väder och vind.

Inte en person som man hälsar på bara för att man vill njuta av ditt sällskap.

En problemlösare....inget annat.

Detta går väl bra ett tag....men när man får den där identiteten, då vet man till slut inte vem man är.

Då är det svårt att helt plötsligt säga NEJ.

För dom som är beroende av dig och dina råd, dina tankar, dina lösningar....förstår inte.

Dom förstår inte varför du helt plötsligt inte längre vill hjälpa.

Dom förstår inte varför du inte längre svarar i telefon.

Dom förstår inte varför du inte längre har tid....att ge till dom.

Tänk på dig själv ibland.

Va snäll mot dig själv,

Stanna inte kvar på det sjunkande fartyget bara för att kaptenen ber dig om sällskap.

I slutändan är du ändå en bra person, en ödmjuk medmänniska...även om du ibland säger NEJ.

Tänk på det 🌸