En öde perrong

(null)

Det är tyst.
Inte en människa syns till.
Det är bara jag och bussen som brummar behagligt.
Snart beger jag mig till stehag, något säger mig att jag kommer få köra ensam.
Det gör inget.

Efter en vecka fylld av negativitet så ser jag fram emot den nya.
Vi väjer hur vi vill hantera och reagera på all den negativa energin som rör sig runt omkring oss.
Vi kan låta den konsumera oss eller så kan vi bemöta den med kärlek och positivitet.
Ibland är det svårt, jag vet....men man måste ändå försöka.
Vi ansvarar för vad vi gör...inte vad andra gör.
Dom får stå för sina misstag och ansvara för vad dom gör.
Sen är det långt ifrån alla som tar sitt ansvar...men åter igen är det inget som jag kan gräva ner mig över.
Jag hoppas på en bra kväll och en fin nästa vecka med massa positivitet ❤️

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0