bellabuss

Gårkvällen fortlöpte som vanligt.
Barnen borstade tänderna, bråkade lite och sen gick dom och lade sig. Vi sa godnatt och jag gick ner.
när jag hördes steg i trappan blev jag inte direkt förvånad, dom brukar komma ner minst en gång var.
Men denna gången va det Lava och hon klagade på smärta i örat.
Jag lugnade henne och sa att det va vanligt att man va lite öm efter en rejäl förkylning som hon precis haft.
Hon nöjde sig med det svaret och gick upp igen.
Efter en 20 minuter kom hon ner igen, hon kallade på mig.
- mamma! kolla vad jag pilade ut ur örat!

Ni förstår vad jag hann föreställa mig innan jag nådde fem till henne. Allt från spindlar till larver och en jätteklump med öronvax.
Men det var inget av det, nä det va en lite bit (stor i förhållande till hennes lilla öra) ljusrosa....sak.
Jag tänkte direkt att det va en bit av hörselsnäckan eller nån jäkla trumpet i örat som trillat ut...men kom konstaterade snabbt att hon inte hade stått där med ett leende om så va fallet.
Jag fick den lilla biten i handen, kände...klämde!!
Kunde för allt i världen inte komma på vad det var.
Då sa Lava med ett leende:
- Jag vet vad det är mamma!

Lite förvånad över den plötsliga viljan att lösa mysteriet som nu uppdagats lät jag henne förklara.

- När jag gick i ettan (alltså första klass, alltså för typ ett år sedan, alltså 365 jäkla dagar sen) så hade jag et suddgummi. Det va mitt favorit sudd och det var sååå fint.

Jag: kom till poängen Lava!! vad är det?
Lava: Jo alltså det gick liksom i sönder. Mitt sudd!!
Jag: i ditt öra??
Lava: nej!
Jag: Nähä! men vad har suddat med den här saken och ditt öra att göra då?
Lava: jo! men jag skulle bara se vad som hände om jag stoppade in det.
Jag: I örat???
Lava: Mmmm!!! men sen fick jag inte ut det.
Jag: men varför sa du inget till mig eller pappa?
Lava: jag glömde det sen.
Jag: Men den här biten är ju stor, du måste ha haft problem att höra.
Lava: Ja!
Jag: du säger alltså att du pilade in den här biten i ditt öra för ett år sedan och har sen haft den där, under den här tiden har du inte kunnat höra nåt på det örat.
Lava: ja precis, så är det mamma!

Nöjd och belåten gick hon upp och lade sig....somnade gott.
Jag däremot kan fortfarande inte släppa att hon har haft ett jäkla suddgummi i örat i lite mer än ett år!

Nu känner jag mig lite dum för alla gånger jag pulat henne och sagt "hör du dåligt eller".

Alltså dessa barn, de slutar aldrig att förvåna eller roa mig.