bellabuss

Det kan vara ett ljud, en blick, ett ord.

Det där lilla som får dig att fördas tillbaka till det förflutna.

Ibland är det med ett leende du minns tillbaka.

Ibland bränner tårarna bakom ögonlocken.

Problemet är att du inte styr över minnena.

Du kan försöka tvinga dig själv att förneka dom, glömma bort dom...men som en clown i en låda väntar den bara på att du ska vrida veven några gånger, vrida tillbaka klockan några år....sen hoppar den upp när du minst anar det.

Jag tror att vissa saker inte är till för att glömmas bort.

Dom finns där för att påminna dig om dina val du gjort.

Dom finns där för att hålla dig nere på jorden, för att viska i ditt öra " detta är ditt liv".

Idag sköljde känslan över mig. 

Jag såg Lava prata med Ann-Britt om något som va viktigt för henne.

Hennes gester, ansiktsuttryck...dom målade upp en bild i mitt inre.

Jag såg hur Lava vingligt stapplade fram över deras golv, skrattandes för att hamna i farmors famn.

Samma allvarlig blick, samma gester...fast i en liten människas kropp.

Jag blir ledsen när jag inser att den tiden bara flugit förbi och att jag aldrig nånsin får den tillbaka.

Det gör ont men samtidigt känner jag ännu starkare att mina val jag gör är rätt.

Jag fattar beslut och gör aktiva val i mitt liv inte för min skull...utan för dom två små underbara stjärnorna som lyser upp mitt liv.

Det är för dom jag lever och jag kommer göra allt för att dom ska känna sig trygga och älskade.

För dom gör jag glädjeligen uppoffringar. 

Jag sätter mig själv åt sidan, pausar mitt liv ett tag så att säga.

För nu är det deras tid.

Flickorna sover gott hos Farmor och Farfar inatt. Det blir jobb tidigt imorgonbitti för mig så dom fick sovis hos de bästa ❤️

Så därför knyter jag mig nu.

Skänker en tanke till mina godingar som nu drömmer sött, jag ska strax göra dom sällskap.

God natt ✨