Hur blev du som du blev??

Hur kommer det sig? 
Varför blev du som du blev och jag som jag? 

Är du starkare än mig? 
Eller är du bara bättre på att dölja dom djupa såren som fortfarande blöder. 
Du är kanske bara bättre på att sminka över de svullna rödgråtna ögonen.
Du ler mer övertygande än mig.

Så...vem är den starka och vem är den svaga? 
Ingen...är svag eller stark....vi är bara mer eller mindre ärliga mot oss själva. 

Att du blev som du blev är inte ditt fel? 
Dina egenskaper som inte alltid är så smickrande eller positiva...dom är inte dina egna. Någon har givit dig dom. 
Sedan har du valt att förvalta dom och göra dom till en del av dig. 

Jag valde något annat. 
Jag vände det negativa till något positivt.
Inte för att jag var starkare....utan för att jag var tvungen.
Precis som kattungen som ligger i en påse och slängs i det kalla vattnet....så kämpade jag oxå för min överlevnad. 
Jag klöste och bet för att få hål på påsen som kallades mitt liv. Så jag kunde komma ut och fylla mina lungor mer den livgivande luften. 
Hade jag varit kvar i påsen så hade jag drunknat.
Då hade jag kanske legat kvar på botten...död, kall och övergiven. 

Vilket val gör du? 
Det är inte för sent? Det är aldrig för sent. 
Att göra en förändring, är börja älska dig själv, förlåta dig själv. 
Men framför allt...ta dig ur den där påsen som håller dig fast. 

Om du inte gör det....kommer inte bara du vara kvar där för alltid....dina barn kommer göra dig sällskap. För du kommer inte ge dom den hjälpande handen för att ta sig ur den heller. 

Så snälla, gör något!! Sitt inte bara där och acceptera all skit som slängs på dig. Gör något. Reagera, agera...gör något! 
Du är inte felfri...långt ifrån.
Men du har ett val, att ta det där som kallas ansvar och göra en förändring.
Men för att det ska bli möjligt så måste du börja med att trycka ner den där jävla påsen så långt ner i soptunnan att du aldrig når den igen. 
Först då kan du andas den rena luft som du så desperat behöver. 
Då kan du fatta dom besluten som du vet är dom rätta. 

Så ta ett djupt andetag och börja klösa...för vattnet min vän....börjar stiga nu. Innan du vet av det så kommer du vara där på botten. 
Så klös, riv, sparka och bit.....för dig, för dina barn, för alla som älskar dig och för alla som du älskar ❤️

(null)

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0