ZzzZzzzZzz

Tröttheten är ett faktum.
Axlarna känns väldigt tunga nu.
Många saker som ska fixas.

En skyddsmekanism som jag har nu för tiden (eller en bieffekt av cellgifter)  är att jag stänger av en del av hjärnan när det blir för mycket.
Det innebär att jag kanske tycks fungera precis som vanligt men jag sållar bort en hel del av allt jag hör och ser.
Jag lyssnar men ändå inte.
Jag ser men hjärnan registrerar inte.

Det är fruktansvärt frustrerande och ingenting jag kan påverka.
Just nu vill jag bara krypa ner under täcket och ligga kvar där några dagar. 
Men så fungerar det inte 😓 och imorgon är det nya tag som gäller helt enkelt.

God natt och sov så gott ✨

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0