bellabuss

Den är väldigt envis.

Den ger sig liksom inte.

När jag tror att den har glömt bort mig så passar den på att visa sitt fula tryne.

 

Det är bara jag som kan ge den tillåtelse att påverka mig....och jag gör det.

Den har utgjort en sån stor del av mitt liv att jag känner mig vilsen utan den på nåt konstigt sätt.

Jag bygger upp mina förväntningar när jag egentligen vet hur det kommer sluta. 

På samma sätt som det alltid slutar.

 

Så vad kan man göra då?? 

Sluta att förvänta sig nåt från någon.

Eller ska man räkna med att bli besviken...i förväg.

Ska man sluta bry sig helt enkelt.

Det kan jag inte.

Jag är en människa med känslor.

Jag är en person med ett stort hjärta.

Att sluta bry mig hade varit som att sluta leva.

 

Jag kommer alltid att bry mig...MEN

jag kommer sätta en viss distans till saker som får mig att må sämre.

Jag kan inte längre bära alla världens problem på mina axlar...hur mycket jag än vill det.

Mina egna problem väger tillräckligt mycket ändå.

 

Jag har bara ett liv.

Jag lever bara en gång.

Jag vill att mitt liv ska räknas för nåt.

Mina handlingar ska reflektera den personen jag vill vara.

Jag vill vara jag....ingen annan.

 

Har haft feberkänningar ikväll, hoppas det går över inatt. 

Kan vara all stress över julen som släpper...vad vet jag.

 

Jag vet iallafall att jag är skyldig Eva och Uffe ett stort tack för den fina julen som dom åstadkom.

Det visar så tydligt att det inte är maten man äter, presenterna man får eller Kalle på tvn som är det viktiga.

Nej! Det viktiga är vilka man väljer att spendera sin tid med. 

Tack för en underbar kväll med mycket sång och skratt. 

Tack.