Lucia

Nu närmar det sig dessa dagarna.
Jag har en dotter på dagis och en på skolan. 
Båda två vill visa när dom stegar fram i det mörka med ljus i handen eller på huvudet.
Jag ser så fram emot detta och jag blir lika stolt varje gång.
Även om dom inte gör något speciellt så är det ändå så stort för mig som förälder.
 
När jag var liten så tränade jag friidrott.
Jag va ganska duktig och vann en del.
Men det är först nu som jag förstår varför mamma hetsade upp sig och va så där pinsamt högljudd under tävlingarna.
Hon va ju stolt över mig och ville så så gärna visa det.
Det är oxå först nu som jag förstår varfär hon kände ett behov av att berätta för alla (det kändes som alla) hur duktig jag va,
Jag tyckte inte att det va nåt speciellt....men vem är jag att förminska hennes stolthet.
Jag ser fram emot dagarna då jag får lov att vara så där pinsam.
Dagarna då jag får hålla om mina döttrar när dom vunnit ett pris eller lyckats med det dom strävat efter.
Då är det min tur att känna stoltheten svälla i bröstet.
 
Ha en underbar tisdag och bortse ifrån det gråa vädret.
Tänd ett ljus istället och ät en pepparkaka. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0