No stress
Sitter och tittar på vattenfall.
Lugn musik i bakgrunden.
Jag blundar och konsentrerar mig på min andning.
Känner ett lugn inom mig, det växer.
Önskar att jag kunde känna så här hela tiden.
Sanningen är att det krävs en ansträngning.
Sanningen är att detta inte faller sig naturligt för mig.
En undran från mig är:
Blir det bättre med tiden?
Blir det lättare att hitta det inre lugnet?
Blir det en naturlig del av mig själv på ålderns höst?
Jag vill inte vänta till jag blir gammal.
Jag vill bli vis redan nu.
Vad är hemligheten?
Barnen mös med Gizmo medan dom tittade på polarexpressen.
Jag fixade mat när vi kom hem.
Försökte tänka i dom nyttiga banorna.
Just nu är jag i en svacka när det gäller min mat.
Jag har inte energin eller motivationen för att äta så nyttigt som jag bara kan.
Man måste tillåta sig att hamna i en svacka för att kunna ta sig upp igen.
Går man för hårt fram är risken att det slår tillbaka på en senare.
Jag vill ta hand om min kropp på bästa sätt, men just nu kan jag inte ens ta en långpromenad.
Dom ringde från sjukhuset idag med svar från magnetröntgen.
Mina korsband och övriga senor va intakta.
Jag hade dock en press skada på benet.
Så jag måste ringa till vårdcentralen imorgoN och fixa en tid till sjukgymnasten.
Känner en viss stress när det gäller detta eftersom jag vill börja med träning inför fystester till polisskolan.
Läkaren som jag pratade med tyckte inte att kag skulle utöva nån träning alls tills jag hade varit hos sjukgymnasten.
Så det är bara att ringa och se glad ut.
Nu håller jag kväll.
Hej så länge!!
Kommentarer
Trackback
