bellabuss

För första gången idag kände jag en smärta och en värk i bröstet efter strålningen. 

Det gjorde mig ledsen. 

Jag vill hela tiden intala mig själv att det snart är över, varje gång kommer nåt och påminner mig om hur fel jag har. 

Medicinen gör att min hjärta slår dubbelslag, väldigt obehagligt.

Den gör också att jag mår illa. 

Strålningen gör mig jättetrött, all energi försvinner ur kroppen. 

 

Jag frågar mig själv, kommer jag orka det här? 

Är det värsta verkligen över?

Visss dagar känns det så...att det värsta är över. Medan andra dagar tar all min energi och glädje.

 

Sköterskan som strålar mig frågade om jag hade pratat med någon om "min resa". 

Jag sa nej!! Jag behöver inte det.

Hon tittade på mig och sa: 

Du vet inte vad du behöver och hur mycket du behöver....förrän det är för sent!

 

Jag börjar förstå vad hon menade.

Jag tror nog att jag behöver prata med någon. Någon som ställer dom rätta frågorna.

Någon som tvingar mig att konfrontera mina rädslor och demoner.

Någon som inte bara säger att allt kommer bli bra. 

Men det tar emot. Varför vet jag inte. Jag vet bara att jag är en person som skötet mina känslor själv.

Jag tar allt "med mig själv".

Jag är rädd för vad som kommer komma ut om jag börjar rota i mitt inre.

 

Vissa val är svårare att göra än andra.

 

Nu ska jag försöka sova, lång dag imorgon.

 

Tänk på att det du tänker på sista 10 minuterna innan du somnar är det som avgör kvalitén på din sömn.

Tänk på saker som gör dig lycklig så kommer du vakna utvilad.