När är det inte okej längre

När är det inte längre okej att må dåligt över sin sjukdom/livssituation?
1 år?
2 år?
När blir det till en irritation, ett besvär?

Min blogg kan emellanåt vara ganska dyster, mörk...det vet jag.
Men det är viktigt att ni vet en sak.
Jag skriver den här bloggen för att kunna ventilera mina innersta tankar och känslor.
Jag skriver inte för att få sympati eller för att någon ska tycka synd om mig.
Det är bara betydligt lättare att uttrycka sig i skrift än i tal.
Jag är inte en person som uppskattar att prata om mina känslor eller tankar.
Därför blir det lättare att ha en monolog istället för en dialog.

Jag bloggar för att kunna ventilera.
Om jag inte gör detta så kommer alla dom känslorna jag har bubbla upp till slut...inte så bra.

Vissa verkar tro att detta är ett sätt att få uppmärksamhet på....dom kunde inte ha mer fel.
"Men du hade ju kunnat skriva en dagbok...då behöver du inte berätta för hela världen."
Ja jo det hade jag kunnat göra...men det underlättar för mig om domni min närhet vet vad jag känner, vad jag går igenom.
Då vet dom varför jag kanske är som jag är.
Då vet dom vad dom inte ska fråga om.
Då vet dom varför jag hela tiden är trött.
Då vet dom varför jag kanske inte kan vara med på allting alltid.
Då vet dom.
Dom vet och jag behöver inte prata om det.

Ibland kanske ni undrar "känner hon verkligen så?"

Det jag skriver verkar kanske lite överdrivet eller extremt.
Men det är faktiskt så jag upplever saker och ting.
Det är så jag känner just då.

Jag skriver inte vissa saker för att göra er upprörda...verkligen inte.
Men det är viktigt att få uttrycka sig på rätt sätt....utan att vara orolig att någon ska bli förnärmad.
Jag kan tyvärr inte ta det i beaktning.

Jag gjorde det innan.
Innan jag blev sjuk.
Då fokuserade jag alltid på alla andras välmående.
Tänkte på vad jag sa....så det inte missförstods eller sårade någon.
Ville absolut inte trampa nån på tårna.
Ville göra alla glada.

Jag insåg senare att det är omöjligt.
Det kommer alltid att finnas människor som vill ha något att klaga på.
Det kommer finnas människor som mår dåligt och tyvärr delar med sig av de känslorna.
Man kan inte vara alla till lags men man kan respektera alla...det är en viktig skillnad.

Jag har smält mitt läkarbesök nu.
Tänkte på det ganska mycket igår.
Jag har kommit fram till att det är okej.
Det är okej att bli ledsen över min eventuella förlust.
Det viktiga är att det kommer bli bra.

Allt kommer bli bra!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0