Starka känslor

Barnen åkte för ca 30 min sedan.
Jag höll mig samman tills dom hade åkt.
Sen kom alla känslorna, tårarna.

Jag känner mig just nu helt naken i mörkret....inget som skyddar mig.
Dom två underbara flickorna är mina ljusstrålar i allt detta mörker.
Man blir brutalt påmind om att allt kan försvinna i ett ögonblick.
Jag försöker att tänka positivt och att allt kommer Gå bra....men det är ju mina barn.

Det har gått 30 minuter och tårarna fortsätter att trilla.
Antar att det är ganska naturligt att känna oro över att barnen ska till ett annat land och flyga för första gången....men det är ingen som sa att det skulle vara SÅ jobbigt.

Som om det inte va nog så har jag åkt på en vända med influensa igen.
Vaknade imorse och kände mig lite konstig.
Sen va jag väldigt trött.
Sara åkte hem vid 10.30 och då lade jag mig i soffan och försökte vila...insåg snabbt att det inte va där jag skulle befinna mig.
Frukosten och teet kom upp igen.
Jag tänkte att det måste vara nåt jag har ätit...men sen blev jag sämre.
Så nu är jag väldigt säker på att det är influensan.

Att bli dålig är väl inte hela världen...men just nu känner jag att jag verkligen inte klarar att vara dålig.
Jag har ingen ork, ingen aptit.
Försöker äta men fortsätter att tappa i vikt.
Blev väldigt medveten om hur mycket jag har gått ner i vikt när jag lade mig i badkaret.
Det gjorde ont i svanken så jag kände efter om där va nåt där....men det va min svanskota som trycktes ner mot botten.

Jag försöker som sagt att äta men ändå så går jag ner i vikt.
Min förkylning sitter fortfarande i luftrören.
Jag hostar hela tiden känns det som.

Nej nåt är fel och jag får väl se på måndag vad dom säger.
Jag har bestämt att jag ska in till vårdcentralen och be dom ta tester på mig...kolla om nåt är fel.

Nu ska jag gå upp ur badet och lägga mig i soffan igen.
Det lär nog vara min plats resten av kvällen.
Riktigt tråkigt att jag skulle bli dålig just idag....jag som ville träffa kusinerna och syrran och ha kul på festivalen.
Men det får bli en annan gång....ett annat år.

Mamma älskar er mina små flickor.
Ber en bön att ni kommer fram säkert.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0