Jag hatar!

Jag hatar!!
 
Jag hatar ljudet av burken som öppnas.
Jag hatar din röst och hur den förändras.
 
Jag hatar din blick när dimman tagit plats.
Jag hatar ditt sludder, inget blir sagt.
 
Jag hatar klumpen i magen som nu börjat gro.
Den griper tar med sina fasansfulla klor.
 
Det lilla barnet i mig gråter och ber.
Snälla, snäll drick inte mer.
 
Jag hatar det faktum att ljudet ljuder igen.
Jag hatar det faktum att jag bryr.....än.
 
Jag hatar att alltid veta och aldrig kunna säga.
För jag vet att du aldrig skulle lyssna.
 
Jag hatar hur det har format mitt liv.
Alla dessa murar och jag skriker "riv".
 
Vad händer om jag släpper kontrollen?
Faller jag då djupt ner i avgrunden?
 
Jag hatar.
Jag hatar verkligen.
Jag hatar dig.
Men jag älskar dig.
Därför gör det så ont.
Därför gråter jag.
 
Du tittar på mig med ostadig blick.
Du ser mina rödgråtna ögon.
Och ljudet av att en burk öppnas ljuder igen.
 
Jag hatar.
Och hatar.
Tills hatet tar slut.
Men när hatet tar slut så gör oxå kärleken det.
 
///Bella
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0