Kräksjukan

Först va det Lava som kräkte och va liten och svag.
Det va hennes panna jag fick badda.
Det va min lilla flicka jag fick hålla om och övertyga att allt skulle bli bra.




Kräksjukan kom och försvann.
Sen lite mer än en dag senare kom den igen.
Hon kräkte och blev dålig i magen.
Som mamma känner man sig så hjälplös.
Men sen vände det.
Idag har hon varit ganska pigg, aningen gnällig men helt okej.
Hon fick i sig lite midsommarmat, en macka och lite jordgubbar.
Nu ligger hon och sover i min säng.
Värmen va outhärdlig i hennes rum så hon fick ta plats hos mig.

Barnen va nattade och jag hade precis satt mig ute på baksidan för att svalka av mig.
Nova kommer smygandes ut till mig.

"Jag har ont i mitt huvud mamma!"

Jag tänkte att det har varit varmt idag ju så det är inte så konstigt.
Hon fick en blöt handduk som jag baddade henne med, försökte svalka ner henne.
Hennes kinder va aningen rosiga och hon verkade hängig.

"Mamma, jag ska nog försöka kräka lite."

Sen va det igång igen.
Hon kräkte ett tag.
Sen fick jag lägga henne i soffan med skålen bredvid sig.
Sara ringde så jag gick ut och pratade med henne.
Kollade till Nova och hon hade somnat.
Efter en stund så gick jag in igen och då möts jag av synen:

Ett barn med kräk typ överallt.
Kräk i soffan, på mattan, på kuddarna och på täcket.

Så det va bara att slänga in allt i tvätten och in med Nova i duschen.
Nu ligger hon och sover bredvid mig i soffan.
Det lär bli en lång natt.


Jag ber till högre makter att jag inte blir smittad.

Jag tog lite bilder innan Nova blev dålig.
Det är så skönt att bara hänga i trädgården nu...allt bara blomstrar.
Jag trivs verkligen bra här.
Ångrar inte att jag flyttade hit, det har blivit precis som jag vill ha det.
Synd vara att man inte kunde lyfta upp det och flytta ut det i skogen bara...då hade det varit helt perfekt.








Lite midsommar blev det allt idag ☀️







Hoppas ni hade en fin midsommar 🇸🇪

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0