Sjukhus!!
Onkologen är nästa destination.
Den ångestframkallande, hjärtslitande destinationen.
Den som fortfarande är så nödvändig.
Den som jag antagligen aldrig kommer slippa.
Det är disigt och kallt denna morgon.
Regndropparna bildar en dimma på min hornhinnor.
Så lämpligt just denna dag, att känna att man inte riktigt ser klart.
Som när författaren beskriver sina karaktärer känner jag just nu att allt målas upp framför mig. Hela scenariot. Från den spännande början till det tårdrypande slutet.
Mitt liv i en liten ask.
En teaterföreställning med premiär varje jäkla år.
Samma handling och samma slut.
Samma sak...varje gång.
Kommentarer
Trackback
